Att kalla The Fall för ett Gorillaz-album är att slutligen fullständigt devalvera värdet av Gorillaz.

De kanske tycker att det redan har fullgjort sitt syfte, men det är fortfarande ett hån mot fansen.

När Gorillaz var ute på Plastic Beach-turnén spelade Damon Albarn in The Fall på sin iPad och gjorde den fritt tillgänglig för (betalande) medlemmar i Gorillaz fan club. Och där borde den stannat. Eller åtminstone, för att fortsätta i mer sann Gorillaz-anda, kunde den givits ut som ett sidoprojekt från Albarns karaktär 2D istället för som ett album för bandet Gorillaz. För det här är alldeles för endimensionellt för att vara något annat.

Det är enkla idéer, enkelt genomförda. Jag kan tycka det är kul som test av möjligheter med portabel inspelningsutrustning, men inte som ett album till försäljning. Det finns inget här som skulle klarat sig igenom en process där de valt material till en riktig produktion.

Men om ni verkligen vill kan ni sätta den här plågan på repeat, så får ni verkligen en Långfredag värdig en fundamentalistisk kristen som vill lida som sin herde.

(1999 gav Alec Empire ut en skiva som han spelat in helt och hållet på sin Gameboy. Det projektet var briljant. Skillnader: Han gjorde något nytt, han gjorde det under artistnamnet Nintendo Teenage Robots och han hade titlar som Funk Was Yesterday och Beatles Never Counted. Så ska en sån idé hanteras. Eller för all del som den fan give away, som det var från början.)