Merill Garbus gjorde sovrumsmusik med gamla kasettbandspelare och laptops, mest tillsammans med sin ukulele och vad hon kunde hitta som framkallade ljud. Hon släppte verket BiRd-BrAiNs på eget bevåg men plockades snart upp av bolaget 4AD som återutgav skivan. Nu två år senare är hon tillbaka med W H O K I L L.

Hon rör sig på ett sätt i samma musikådra som andra experimenterande damer som Bat For Lashes och Joanna Newsom men då de ibland låter lika vackert vänt som de ser ut låter Garbus som en åskmaskin som inte kan stängas in i en fjäderprydd popcape. Hennes röst kan vara ljust viskande och hårt rytande, ibland androgyn, ibland förväxlas den nästan med Ezra Koenigs röst. Hon blandar in strömmar från hip-hop, elektro och traditionell rock i sin cocktail av ljud.

Trots att W H O K I L L är mycket mer studiomässig och polerad än debutskivan har inget av experiemntlusten försvunnit. Det finns guldkorn som Powa och singeln Bizness. Om Pitchforkhyllande, experiment och slangtitlar inte är din kopp te – lyssna inte.

Rebecka Ahlberg avslutade sin recension för BiRd-BrAiNs med konstaterandet: ”Om Garbus bara tar sig samman en smula har hon med stor säkerhet fantastiska skivor framför sig.” Hon har tagit sig samman och det låter om inte fantastiskt, så iallafall oförskämt bra.