Merill Garbus gjorde sovrumsmusik med gamla kasettbandspelare och laptops, mest tillsammans med sin ukulele och vad hon kunde hitta som framkallade ljud. Hon släppte verket BiRd-BrAiNs på eget bevåg men plockades snart upp av bolaget 4AD som återutgav skivan. Nu två år senare är hon tillbaka med W H O K I L L. Hon […][...]

Minns ett tv-inslag om Morrissey där en gästtyckare (potentiellt var det Johan Hakelius) konstaterade att man antingen älskar eller hatar Morrissey, det finns inga mellanlägen. Antingen tycker man att det är den vackraste rösten världen producerat eller så tycker man det låter som om någon plågar en katt genom att långsamt avlägsna dess inälvor med […][...]

[...]

The Very Best är min definition av obehag. Här har en svensk-fransk (check) producentduo (check) rekryterat en sångare (check) från Malawi (check) och knåpat ihop en dansant (check), sönderhajpad (check) och till råga på allt misstänkt hipp (check) kompott av afrobeat, electro, pop och dub (check, check, check, check). Det är trendängslan, exotiserande och kolonialism […][...]

Det kan tyckas vara en fullträff att Discovery gör I Want You Back när Michael Jackson praktiskt taget är mer aktuell än någonsin eller att Wes Miles och Rostam Batmanglij levererade två av förra årets största debuter – Ra Ra Riots The Rhumb Line och Vampire Weekends självbetitlade album. Det är det emellertid inte. Discoverys […][...]

Tills för inte mycket mer än en vecka sedan kategoriserade jag in Vampire Weekend bland det där nya. Det där som man hört så mycket om, men därför blivit mer avskräckt än något annat. Relativt ointresserad lyckades jag undvika Vampire Weekend, och var på god väg att låta det passera. Men så satt jag där, […][...]