”I’m not like some like blonde, skinny, fake boobs, white teeth, really stupid… I think it really appeals to people and I hope I never start looking like a playgirl.” Hon passar inte in i den vanliga poptjejmallen och det faktum att hon på bräkande cockney utan tvekan pratar om att röka och lägger av stora häxskratt gör det ännu mer fantastiskt att hon gör musik som just nu ligger på etta på brittiska singel och albumlistan och etta på Billboardlistan.

Hennes debut 19 skrevs när hon var 19 och handlade om att göra slut. 21 skrevs när hon var 21 och handlar om att göra slut. Har det någonsins skrivits ett fantastiskt album om att oproblematiskt vara ihop? Borde skilsmässor uppmanas för att stödja musikbranschen? Här blir hur som helst uppbrottet till guld. Utvecklingen från 19 till 21 är monumental, det är ett heltigenom välproducerat album med ballader så fyllda av själ och smärta att det rinner över. Trots de unga åren låter hon stundtals som en åldrad souldiva, ärrad av decennium av hjärtkrossande. Hur kommer det låta när hon är 87?

Av listplaceringarna att döma är det väldigt lättillgängligt men på intet sätt lågkvalitativt. Det verkar finnas en universell appeal och det är lätt att bli såld på låtar som Turning Tables och One and Only när hon spränger ljudvallarna.