Det känns svårt att skriva om Bob Dylan. Hur ska man egentligen förhålla sig till folksångaren som utvecklades till flummig rockstar för att sedan krascha en motorcykel, få ett religiöst uppvaknade, börja umgås med Carlos Santana och nästan jamma bort hela sin karriär för att sedan göra comeback i och med Time Out of Mind där blueslåtar om döden blir innehållet på en av de bästa skivorna som någonsin gjorts?

Det känns som det lättaste vore att strunta i Dylans ikonstatus, allting han betytt för populärmusiken (och kulturen) för att istället koncentrera sig på det väsentliga: hans musik. Jag gillar enkla vägar och därför är det på det viset jag tänkte göra när jag nu ska berätta om hans nionde skiva: Nashville Skyline.

Det handlar om poplåtar i en countrykostym där akustiska gitarrer ligger i förgrunden tillsammans med oemotståndliga texter. Dylan utvecklar uttrycket han introducerade på John Wesley Harding och det är fortfarande avskalat med enkla arrangemang men texterna känns inte lika svårtillgängliga och alla religiösa avspeglingar tycks ha försvunnit. Kärlek är ämnet även om den är svår och jobbig, och tillsammans med den obekanta ljusa rösten som Dylan har lagt till sig vilken närmast påminner om Roy Orbison framträder en skiva där melodierna är det bärande.

Här finns några av de bästa låtarna Dylan någonsin skrivit. North Country Girl har vi hört förut men denna gång har Johnny Cash bjudits in som duettparter och trots att jag föredrar versionen på The Freewheelin’ så är det ändå en intressant lyssning eftersom deras röster passar så bra tillsammans. I Threw It All Away är en bitterljuv vals som får det att värka i hjärtat och på Another Night låter det som Dylan druckit två flaskor vin och bestämt sig för att göra dansbandmusik.

Höjdpunkten är dock Tell Me That It isn’t True, ett drama där Dylan hört rykten om sin älskade som säger att hon har träffat en lång, mörk och stilig man bakom hans rygg och han bönar och ber att detta inte är sant till kompet av en beroendeframkallande melodi.

All of those awful things that I have heard
I don’t want to believe them, all I want is your word
So darlin’, I’m countin’ on you
Tell me that it isn’t true.

Nashville Skyline är inte Bob Dylans bästa skiva. Det finns flera andra som jag faktiskt föredrar som Time Out of Mind, Desire, Street Legal och Oh Mercy men jag tilltalas ändå mycket av hur avspänt och sprudlande det låter på Nashville. I sina stunder så är Nashville den enda skivan jag behöver, jag blir alltid inspirerad när jag lyssnar på den och vill själv ta fram min akustiska gitarr, åka ut på landet, dricka lite vin, och skriva låtar som känns så enkla och raka men ändå är så fruktansvärt fina. På omslaget ser vi en leende och inbjudande Dylan som skvallrar om skivans innehåll och jag tror den kan vara en bra introduktion för någon som vill bli bekant med Dylans musik men inte hört så mycket tidigare. Nashville Skyline är en fantastisk skiva av en fantastisk artist som alla bör upptäcka.