Förvisso träffades de till slut i Raúl Pastor Medalls (Rauelsson) studio för att slutföra arbetet men till största del är Réplica resultatet av en intensiv mailväxling mellan Medall och Peter Broderick. Inte på något sätt ett unikt arbetssätt men då handlar det ofta om remixer eller singelsläpp inte om smärre symfonier som här.

Symfoni är väl egentligen inte ett korrekt begrepp men då Réplica består av endast två spår på nästan 15 respektive 22 min känns liknelsen ändå relevant. Inte minst som de vindlar fram både känslomässigt och musikaliskt utan att någon gång tappa den finstämt lågmälda, melankoliska sköra men ändå tydliga röda tråden. Melodier som kretsar kring Rauelssons plockande akustiska gitarr, klockspel och mjuka sång och där tystnad är ett lika centralt inslag som något instrument.

Tystnad som ofta förblir just tystnad men som Broderick lika ofta använder för att väva ihop och gång efter annan ändra inriktning på sångerna med främst vemodigt pianospel och sorgsna stråkar. Även om en dimension försvinner när man som jag inte förstår Medalls spanska texter är det svårt att ändå inte dras in i den ytterst stillsamma känslostorm som är Réplica.

Det återstår att se om Rauelsson och Broderick nöjer sig med ett enstaka samarbete som i bådas fall tillhör det bästa de åstadkommit men gör de det är det så väldigt, väldigt vackert så.