Varför låter Natasha Bedingfield som Justin Bieber på Last Chance? Och varför har Nicki en låt på sin skiva som skulle passa mycket bättre på en Justin Bieber-skiva? Det är helt värdelöst. Vad hände med Monster-Nicki? Varför gör hon inte det hon är bäst på?

Pink Friday är lika mycket, om inte mer, R&B som hiphop. Det är synd, eftersom Nicki Minaj bevisligen bara är bra i den senare kategorin.

Det finns mycket att vara besviken på här. Nicki är väldigt anonym i Save Me, där hon tar av sig den hårda fasad hon hittills klätt sig i. Check It Out vill jag glömma att jag någonsin hört, och hela andra hälften av plattan är aptråkig.

Det som är bra finns i början av albumet, även om det inte heller är vad jag helst hade velat ha. Right Thru Me är i samma personliga tema som Save Me, men är en av skivans bästa låtar på grund av en stark refräng och verser där Nicki lyckas få ihop det bra trots den lite märkliga rapsången.

Pink Friday öppnas med I’m The Best, och det är ett mäktigt intro där Nicki krossar utan att vara grov och elak.

Roman’s Revenge är den intressantaste låten. Swizz Beatz lägger ner ett beat som bara funkar för två monster som Nicki och gästande Eminem, de äter av varandras energi och fyller låten med galna verser. Beatet tar all plats i början av låten, med ett intro där Swizz har klämt in all sin energi, men hamnar, trots hysteriska vibrationer och tokiga trummor, i bakgrunden stora delar av låten. Roman och Slim tar över totalt.

Did It On Em, där Bangladesh återvänder med ett beat som är lika catchigt men inte alls lika irriterande som A Milli, är skivans andra rena hiphoplåt. Nicki passar allra bäst på hårda, ryckiga och halvt hysteriska beats. Hon kan hantera dem för att hon är bra rappare.

I övrigt är det pop och R&B som gäller, och dålig sådan. Moment 4 Life börjar bra, men låten sumpas i refrängen och Drake är fortfarande bara nasal och jobbig. Fly skulle inte vara mycket att ha utan Rihanna, även om Nicki, trots personliga rim med mjuk röst istället för att underhållande aggressivitet, lägger bra verser. I julklapp önskar jag mig ett Best Of Both Worlds-album med Nicki och RiRi, det skulle kunna bli dödligt vasst.

Nickis textkvalitet varierar. Ibland får hon på ett bombardemang av galna och underhållande punchlines, men när hon vill förmedla seriositet tvingas hon till simpla nödrim. Hennes styrka är helt klart flowvariationen och attityden, men när hon går in för att vara söt och snäll finns ingenting kvar.

Det roligaste på Pink Friday är att Kanye West levererar årets mest monotona flow och skryter om vilken bra rappare han är i Blazin, samma låt som Nicki öppnar med skivans snabbaste, och kanske bästa, vers. Håhå.

Your Love

Right Thru Me