Lite försenat listar jag 100 låtar från 2009 som alla borde upptäcka. 100 låtar uppdelade i tio delar om tio låtar. 100 låtar, 10 delar, 10 veckor. Läs och lyssna.

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Brookes Brothers vs. Danny Byrd Paperchase
När Brookes Brothers dök upp i min 2008-lista var det genom brödernas omarbetning av Shinichi Osawas cover av Chemical Brothers Star Guitar (pust…). Till råga på allt med Au Revoir Simone på sång. Den här gången finns Phil och Dan med som artister på egen hand. Ja, eller som artister i samarbete med genrekollegan Danny Byrd. Och för den som lyssnat på Star Guitar-remixen kan jag berätta att det blir mer av samma vara i Paperchase. Det är drum’n'bass i tvåhundrasextio med oförskämt poppiga melodislingor och röstlekar på avancerad nivå.

Ross D Love Child
Om man vill få för sig att gräva i soulhistorien efter lite röster att klä upp i en nutidskostym kan man göra mycket sämre ifrån sig än att välja något med Motowns mesta grupp The Supremes. Precis så verkar ha Ross D ha konstaterat när han klippte loss några få textfragment från The Supremes (eller Diana Ross & The Supremes om man ska vara petig) Love Child från 1968. Men en röstsampling gör som bekant inget mästerverk (ja, eller det kanske den kan göra, men det händer sällan). Som tur är är Ross D:s genomvacker drum’n'bass när den känns som mest. Rinnande elpiano, klippriffad gitarr och stråkar som skulle ha kunnat vara en Mirwaïs-present till Madonna. Ja, och så förstås en drum’n'bass-bas som springer före och jämnar till alla kantigheter. Musik lika stjärngnistrande vacker som Diana i sina mesta stunder.

Lyssna hos Juno

Shena Can’t Stop the Rain (7th Heaven Club Mix)
Shena dök även upp i min 2008-lista över fantastiska låtar med Bitch Is Back – då tillsammans med Warren Clarke och Jonni Black. Can’t Stop the Rain spelar även den i samma division som Bitch Is Back – inte bara för att den skriver ytterligare ett kapitel i I Will Survive-sagan, utan också för att även den bygger vidare på arvet av disco i sin glittrigaste och platåhögsta form. Can’t Stop the Rain försågs med flera riktigt trevliga remixer, men när 7th Heaven återfinns på startlinjen är det få som kan matcha dem när de lägger i överväxeln. Deras remix var kort sagt i en klass helt för sig själv – och när stråkarna rasar in strax före femminutersstrecket dansar alla fallna discohjältar en trappa upp.

Lyssna hos Amazon

Silver Columns Brow Beaten
”Årets Bronski Beat” konstaterade David när han hörde Brow Beaten. Och visst är det svårt att inte se Jimmy Somerville framför sig när man hör Jimmy Lynchs falsettsång. Men det är inte bara sången som för tankarna till den brittiska åttiotalstrion. Faktum är att Johnny Lynchs och Adem Ilhans skapelse skulle kunna vara en comebacksingel för Bronski Beat. Byggd kring en postpunkbasgång och ljudeffekter som hämtade från valfritt åttabitars C64-tema är Brow Beaten hetsig åttiotalsretro när den är som mest befriad från de mest uppenbara åttiotalsretrogreppen.

Gui Boratto feat. Luciana Villanova No Turning Back
För det mesta när Brasiliens just nu mesta musikexport gör musik handlar det om den instrumentala sorten. Och när det sedan blir dags att sätta ord till musiken så ska man hålla det inom familjen, tycker Boratto. Ja, eller så skulle han ha kunnat resonera – Luciana Villanova är, när hon inte står vid mikrofonen i en studio, Gui Borattos fru. Tillsammans skapar de en musikalisk kuliss målad av Deadmau5-ekon, mattpiskade trummor, diskant skärande gitarrer och vackra melodier.

Pantha Du Prince The Splendour
Pantha Du Prince Water Falls
2007 gjorde Hendrik Weber ett av det årets allra bästa album med sitt The Bliss. Den som hört hur det lät då, ja, eller som hört Pantha Du Prince överhuvudtaget, vet också vad man kan förvänta sig av The Spendour och Water Falls. Det är techno på gränsen att upplösas. Det kantigt kalla och det bubblande varma. Allting inramat av ett försiktigt men taktfast beat som ser till att alla delarna inte rinner ut genom sprickorna. Och som allra bäst lyckas Weber i Water Falls. Med avstamp i ett digitalt knaster som skulle kunna vara ett gömt bonusspår på Fennesz Venice byggs stämningen upp av en dissonant svävande ton, en bakgrundsmelodi som signerad av Chicane och en pulserande basgång. Försiktigt och sanslöst nattvackert.

John Daly Equinox
Förutom att de senaste året satt sitt namn under några riktigt vassa remixer återfinns Daly med jämna mellanrum även i musikskaparstolen. Och det bästa resultatet av hans kreativitet 2009 fick titeln Equinox. Det som marscherar igång med en självsäker basgång och en fladdrande hi-hat växer snart ut i ett panorama över storstadsnattens många neonblinkande och betongstudsande ljud.

Lyssna hos Juno

Pet Shop Boys The Way It Used to Be
Ett Pet Shop Boys-släpp är inte längre en lika julaftonspännande händelse som det var för, säg, tjugo år sedan. Och visst beror det inte bara på att det är mindre spännande musikaliskt – jag har hunnit bli tjugo år äldre. Tjugo år kräsnare, tjugo år svårare att känsloöverköra. Därför är det förstås alltid lika kul när de skräckblandade förhoppningarna på ett nytt Pet Shop Boys-album åtminstone till viss del kan infrias. På Yes hette den stunden The Way It Used to Be.
En fantastiskt vacker och sorglig trancevy målad i piano och stråkar målas upp när alla de där frågorna man inte vill ställa och framför allt inte höra svaret på börjar torna upp sig:

What is left of love?
Tell me, who would even care?
So much time has passed
I’d still meet you anywhere
Water under bridge
Evening after day
What is left of love
Here that didn’t drift away?

LCD Soundsystem 45:33 (Prince Language Remix)
Det finns många anledningar att spela in ett album. Att förse Nike med ett soundtrack till ett löppass kan vara ett. Just det var precis vad 45:33 var. James Murphy ska ha sagt att han ville spela in ett album i samma utsträckta stil som Manuel Göttschings E2-E4 och att han såg sin chans att göra just det när Nike kom med sin beställning. Oavsett om det var det som var anledningen, eller om det var pengapåsarna som Nike kom släpande på, så förde 45:33 framförallt med sig systerskivan 45:33 Remixes två år senare. Då samlades Runway, Prins Thomas, Theo Parrish, Trus’Me, Pilooski, Riley Reinhold, Padded Cell och Prince Language för att leka med ursprungsmaterialet. Ja, var och en på sitt håll, förmodligen, men ändå. I den här samlingen var det Prince Language som lyckades allra bäst, när 45:33 förvandlades till handklappsnydisco insvept i alldeles för hårda rytmstamp, Odyssey-gitarr, ett burkigt piano och klockspel. Sensationellt bra, alltså.

ALLA DELAR 2009

100 fantastiska låtar 2009

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008