Recension
- My Beautiful Dark Twisted Fantasy (album, aac) Kanye West
- 2010
- Def Jam/Universal
Storhetsvansinnet och distortionsfältet
Lyssna
Etiketter
Alla får sån hybris runt Kanye West. Lyssnarna, skribenterna, tittarna, bloggarna, twittrarna och Kanye kommer naturligtvis inte heller undan sig själv.
George W. Bush skrev om Kanyes utbrott i samband med Katrina-katastrofen i sin självbiografi om åren som president och utnämnde det senare till det absolut värsta tillfället under sin presidentperiod när han blev tillfrågad om partiet i boken. Uttalandet alltså, inte Katrina-katastrofen i sig. Inte att ha startat krig under löftet att det fanns kärnvapen i Irak eller terrorattentaten mot World Trade Center. Kanye West.
Han sväller alltid över alla breddgrader. Tar över utrymmet. Vi ser på honom med visst överseende. Alla ser hans hybris och hans megalomani. Jag ser honom och tänker att: ”han säger ju alltid så där, det är ju bara hans hybris som talar.” Men sen går han och gör något som visar att han har precis den där platsen som jag nyss skakade på huvudet åt att han tjatade om.
Åtminstone i det samhälle som skriver vår populärkulturella historia. Och det är de som hamnar i historieskrivningen som får en plats i historien. Inte nödvändigtvis för att man förtjänar det.
Men sen har han ju också det där lilla extra. Att han säger att han är en stjärna gör honom till en stjärna.
Och om man nu skulle kunna bortse från Kanyes självbild, både vår och hans egen, skulle han ändå vara en stjärna. För hur man än försöker är det här hans tredje grymma skiva på fem försök. Det är få förunnat.
Jag behöver inte gå igenom skivan heller, det har andra gjort så bra redan. Men jag konstaterar ändå att när kommer vid sidan om skivan och försöker se objektivt på den verkar det som att jag varit inne i ett reality distortion field. Var det verkligen så bra? Men så sugs jag in igen av en melodislinga som satt sig fast i mig. Jag sätter på mig lurarna igen och jag struntar fullständigt i om det är ett distortionsfält eller ej. Jag trivs där.
Det jag saknar är att han aldrig riktigt släpper lös sitt mörka inre, trots att han lovar oss sin förvridna fantasi. Beatsen lutar sig tillbaka, verserna som bygger upp mot något som inte riktigt får komma fram. Förutom Nicki Minaj när hon släpper loss monstret.
Publicerad: 2010-11-29 00:00 / Uppdaterad: 2010-11-29 10:33
12 kommentarer
”one of the most disgusting moments†skriver väl ändå George W Bush?
Inte den absolut värsta grejen alltså, utan en av de värsta.
#
Han bästa sedan College Dropout. Snubben är ett fakkin geni! Nuff said! Tack NO I.D., you taught him well.
#
@Comrade Gecko: Ja, i boken. Men i en intervju om partiet i boken.
La till länken i texten också.
#
så du behöver alltså inte gå igenom skivan… i en skivrecension? vem är det som lider av hybris egentligen?
#
Kayne West? Gayfish? 8/10?
That’s it.
I’m out.
#
Jag har svårt att bestämma mej för om Nickis vers på Monster eller Jays vers på So Appalled är skivans absolut superbästa grej. Det lutar nog mer åt Nicki!
Introt är sjukt bra och det är tufft hur han har gjort gästerna så delaktiga i musiken. Jag älskar givetvis Rihanna på All Of The Lights.
Men de autotunade låtarna är spydåliga, liksom falsksången på Runaway. Och Kanye är ett asshole och inte lika bra på att rappa som att producera så det är inte helt lätt att gilla. Men bra skiva ändå. Jävla Kanye.
#
Nicki Minaj i ”Monster”. Fantastisk. Bra skiva.
#
Karin – hur kan du inte gilla autotunen i Runaway?! Kanske bara är jag och Strage som uppskattar den;
”Särskilt i singeln â€Runaway†vars sista tredjedel, där Kanyes röst autotunas till oigenkännlighet över ett cellokomp, är något av det vackraste jag hört.” http://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/generationer-framat-kommer-att-gapa-forstummat-1.1212781
Annars är skivans höjdpunkt naturligtvis Blame Game.
#
Hur kan någon gilla den? Jag undrar verkligen. Runaway är helt klart sämsta låten här. Inte bra alls. Men oigenkännligheten i slutet har jag mer förståelse för att vissa gillar, vissa gillar ju sånt där abstrakt.
Jag har nu kommit fram till att skivans bästa låt är All Of The Lights. Rihanna!
#
[...] Kanye West My Beautiful Dark Twisted Fantasy Han bästa sedan College Dropout. Snubben är ett fakkin geni! Nuff said! Tack NO I.D., you taught him well. – Old School [...]
#
[...] samma paket? De båda artisternas respektive senaste album, Jay-Zs The Blueprint 3 och Kanye Wests My Beautiful Dark Twisted Fantasy, har haft enorma kommersiella framgångar men medan Kanye Wests senaste album har hyllats av en [...]
#
[...] var Kanye Wests My Beuatiful Dark Twisted Fantasy en av de stora inspirationskällorna till Some Nights. Fun.-medlemmen Andrew Dost berättade om det [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).