Det är en tyglad duo som framträder på Everything In Between. Där No Age på tidigare utgåvor siktat på mellangärdet medelst stora ljudväggar av distortion, trasiga ljudbilder och vrickade låtstrukturer är denna skiva uppfriskande lättillgänglig.

Med det sagt, det råder fortfarande inga tvivel om att det är No Age som står bakom Everything In Between. Skivan dryper av den slackermantalitet som 2007 års Wierdo Rippers och Nouns, från året därpå, innehar, vilket är uppskattat och också en faktor som kännetecknar bandet men som också kan ligga duon i fatet. Samtidigt som det finns en tydlig idé om hur man vill låta inbillar jag mig att man tagit till lite för enkla genvägar för att, i många fall, dölja de lite svagare korten i katalogen. Man skruvar ytterligare lite till på ”level”-kontrollen på distpedalerna, för att hålla resonemanget kort.

Sådana tilltag finns även på Everything In Between, dock inte i lika stor utsträckning. Här blandas det mellan högt och lågt i låtstrukturer i stället. Det finns höjdpunkter i Katerpillar, Valley Hump Crash och Sorts men också lågvattenmärken i Life Prowler och Fever Dreaming. Min ambivalenta inställning gentemot Randy Randall och Dean Allen Spunt och deras band fortsätter således. Det är indierock som är både navelskådande och utåtriktad – en ekvation som inte riktigt fungerar i praktiken och landar någonstans mitt emellan.