dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Badly Drawn Boy: It's What I'm Thinking (Part One Photographing Snowflakes)
It's What I'm Thinking (Part One Photographing Snowflakes) (album, mp3) Badly Drawn Boy
2010
Ear Music/Playground
8/10

I engelskt dis

Med tiden har Badly Drawn Boys musik blivit allt mer suddig i konturen. De svindlande melodierna med pikanta gitarrer och ett genreöverskridande med grund i folkpopen har kommit mer att handla om introverta och mer elektroniska verk. Det rör sig i samma banor som James Yorkstons ballader och stämningar. Det är långt från det bitterljuva och trallvänliga soundtracket till About a Boy. Med album efter album har Damon Gough ständigt hamnat under radarn. På till exempel Born in the U.K. fanns kioskvältare som Degrees of Separation och Nothing’s Gonna Change Your Mind men som helhet blev det aldrig riktigt rätt. Damon Goughs mössa var för svettig, inrökt och för långt neddragen över ögonen.

Glömmer man tidigare albums tamburin-halleluja-moments och istället går in i det engelska diset hittar den illa ritade pojken fram utan att han behöver göra stora gester med spår som Too Many MiraclesIt’s What I’m Thinking (Part One Photographing Snowflakes). Och trots att avsaknaden av de mer jordnära arrangemangen ibland sätter en karaokekvälls-stämning verkar det vara här han trivs bäst numera, i en DIY-tillvaro med stora melodier.
När spåren lika gärna kunde haft magnifika arrangemang så håller sig Damon Gough på hemmaplan, för sig själv. Det är klart att albumet lider av det. Det är lite synd på låtar som kunde blivit något större. Samtidigt är det i spår som I Saw You Walk Away hela behållningen. Tänk er Dire Straits i en sportbil med åttiotalsfriserad Springsteen. Välproducerat, lite plastigt och med ett smäktande driv. Vad kan gå fel då?

Trots att It’s What I’m Thinking velar omkring mellan välgjort och ogjort är det svårt att motstå. Badly Drawn Boy är en av de mest anonyma, men samtidigt en artist jag ständigt återkommer till. På It’s What I’m Thinking finns det tillräckligt många halleluja moments för att albumet ska bli ett av de där man faktiaskt kommer ihåg honom för. Ett album som får ligga framme.

Maria Gustafsson

Publicerad: 2010-10-28 00:00 / Uppdaterad: 2010-10-28 08:15

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #5764

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig