Lördag
September MMX
Etiketter
Hösten är här på allvar, och 2010 börjar så sakta lida mot sitt slut. Vi i redaktionen börjar uppförsbacken med att sammanfatta september månads bästa:
Terrible Feelings (band)
Skånepunk med en generös dos rock av medlemmar från bland andra Pretty Whores och Sista sekunden. Goda förutsättningar med andra ord och den självbetitlade demon lever upp till de högt ställda förväntningarna. Det är helt enkelt ljuv musik.
(Mats Guldbrand)
Kanye West So Appalled (Feat. Jay-Z, RZA, Pusha T, Swizz Beatz & CyHi Da Prynce) (låt)
Jay-Z:s vers. 40 bast, fortfarande nummer ett.
(Karin Lillbroända)
Eric Kupper The Whistle Song
Nästa år har det gått 20 år sedan Frankie Knuckles, Eric Kupper och John Poppo skapade instrumental housemagi tillsammans med Paul Shapiros flöjt. En låt som är precis lika överfantastisk idag som när den släpptes. Precis när hösten började klampa in i 2010-Sverige dök ännu en remix av The Whistle Song upp. Fast den här gången försiktigt upputsad av Eric
Kupper själv. Elva minuter som, även om de inte kan mäta sig med originalversionen, gjorde att solen vågade sig tillbaka några dagar till. Elva minuter som dessutom fick mig att trilla in i en ny Eric Kupper-period som kulminerade i inköpet av 2008-samlingen Maestro – Eric Kupper
Remix Works. En av de allra främsta remixare och producenter som housen gett oss. Eller egentligen omvänt: en av dem som gav oss house.
Originalversionen hos youtube
(Ola Andersson)
Jag har svårt att sätta tummen på vad som varit bäst. I strid med ungefär alla förutsättningar gillade jag en Jamiroquai-låt (White Knuckle Ride), både i original och i fin remix av ständigt levererande Monarchy. Sen var det Grinderman, Chromeo, Salem, Joe and Will Ask?, Lindstrom & Prins Thomas, Grum samt en nyförälskelse i Cures Pornography som pågått i princip hela sommaren, och ser ut att hålla i sig. Så mycket musik, så lite tid.
(Martina Nordman)
Peter Broderick Hello to Nils (låt)
Smärtsamt vackert vemod från en av Efterklangs livemusiker. Jag vet inte om den var bäst i september – kanske var det någon Röyksopp-låt eller kanske Teitur eller The Social Network-soundtracket – men kyliga morgonar och mörka moln i kvällningen låter så här i min värld.
(Kal Ström)
Sufjan Stevens Too Much (låt)
Om någon vecka släpps Sufjan Stevens The Age of Adz som inte alls är en skiva om en amerikansk stat utan ett helt vanligt album. Albumet har streamts och låten Too Much släpptes lite i skymundan av ep:n All Delighted People. Grejen med Too Much är att den är lite ful i allt det vackra. Det är bra.
(Maria Gustafsson)
Bäddat för trubbel Det här är inte New York (album)
Likt Mats tar även jag tillfället i akt och tipsar om punk från Malmö. Och herregud, det råder ingen tvekan om att denna kvartett härstammar från parkernas stad. I rakt nedstigande led till Problem och tidiga Wilmer X är de ute på en ursinnig resa där de öser ur sig hat och ångest på ett befriande sätt som gör att man bara måste älska detta band. Att det inte alltid är prickfritt framfört är dessutom ett stort plus i det här fallet. Och som bosatt i Malmö sedan tio år tillbaka älskar jag givetvis titelspåret som sätter ord på den klassiskt Malmöitiska inställningen:
Det här är inte New York, det här är Malmö Stad
Sätt inte näsan i vädret, du är lika skitt som jag
(Jonas Appelqvist)
Publicerad: 2010-10-02 00:00 / Uppdaterad: 2010-10-02 08:48
En kommentar
Egentligen är det intressant hur man nedmonterar sitt kännemärke.
Det som ändå var ett underhållande forum, det pajar man.
Bra skribenter hade man – och har, vi skaffar sämre.
#
Kommentera eller pinga (trackback).