Marco Polo är en Kanada-född producent som sedan länge huserar i New York, och som sedan några år tillbaka har släppt sina skivor på östkustens grymmaste skivbolag – Duck Down Records. Han har många gånger visat att han inte är en i mängden, utan en producent som är hiphop till hundra.

The Stupendous Adventures Of Marco Polo är hans andra soloalbum på ett stort bolag (den första släpptes på Rawkus), och det är bara att inse att det är en solid hiphopskiva med höga höjder.

Det finns enstaka mellanlåtar som inte engagerar åt något håll, men det finns också massa godis här. Jag väljer att fokusera på det senare. Det som man utan att överdriva kan kalla för det finaste som kommit i hiphopväg år 2010.

Inledande Buggin Out är en av årets låtar. Dess beat hörs så väl, och när det är en skiva av en producent känns det givetvis extra glädjande. Hooken är också dödlig. De två rapparna, D-Stroy och Bad Seed, är nästan lika intensiva som M.O.P., och samarbetet mellan dem är också i klass med de gapiga legenderna. En klockren öppning på Marco Polos andra album detta år.

Sedan har vi The Bridge. Kanske skivans bästa låt. Det är en uppfriskande och humörhöjande låt i berättarstil med ett funkigt beat innehållande lite blås och en helgrym hook. Promise har en behaglig självsäker röst, och när han rappar om att ta hiphopen tillbaka tror man på honom. The Bridge är hur hiphopens gyllene generation trodde att framtiden skulle låta. För en låt i dess vanliga tema är den ovanlig, det är mer positivt driv än negativ klagan. Temat återkommer sedan i en lika stolt version i So Basic, där Surreal hyllar världens bästa musikgenre över ett blytungt beat.

Många av de otaliga rapgästerna är namn jag aldrig har sett förut, men det är sannerligen duktiga rappare som Marco har hittat. Det krävs en hel del för att kvala in på en kvalitativ hiphopskiva. Bland de kändare namnen finns Large Professor, Royce Da 5’9″, Washington-trion Diamond District samt skivbolagskollegorna Torae, Ruste Juxx och (min personliga favorit) Skyzoo. Lite besviken blir man dock på Ruste och Torae, deras låtar, Bomb Shit respektive Combat Drills låter exakt som de album de släppt tillsammans med Marco. Hårt, tufft och ganska menlöst.

Mycket bättre blir det när Marco Polo slänger på den typen av beats som dominerade den där fantastiska skivan han droppade 2007. De lugna, stundtals sorgsna eller fyllda med mystik, som får en oerhörd kraft när en duktig rappare kliver på dem. Think Of You Now med Saga är det bästa exemplet.

Det finns en del remixade äldre låtar på Stupendous Adventures. Det är en orsak till varför den här skivan inte är i klass med Porth Authority (som jag alltid kommer jämföra alla nya Marco Polo-släpp med). Den här skivan är inte lika exklusiv, inte lika speciell. Varken till omslag, gäster eller känsla. Den har dock en viss bredd som inte fanns, men som inte heller behövdes, på PA. Här behövs den. Bland de lite tristare låtarna är det kul när grova samplingar blandas med glad funk och sköndyster underground. The Stupendous Adventures of Marco Polo är ett stundtals fantastiskt inslag i årets musiksommar, och då de bra delarna kraftigt väger över får den betyget väl godkänd.