När jag kommer fram till ett ösregnigt festivalområde och möts av skylten:

Faller mitt humör till någonstans under mina fodrade gummistövlar.

Det som på förhand kändes som en riktigt toppenkväll förvandlas i takt med att regnet tränger genom mitt regnställ till en blöt mardröm. När den enda musikaliska trösten på området just då är Hoffmaestro & Chraa vet jag på något vis att jag inte kommer att stå pall ända in på småtimmarna. Efter en timmes försök att inte helt tappa sugen ringer jag hem och beställer skjuts till direkt efter Invasionens konsert.

Ställer mig i fotodiket och tar några bilder av Amanda Jenssen. Noterar Måns Block bakom trummorna och inser att min naiva önskan om att Damn! skulle få ersätta N*E*R*D inte kommer att slå in. (För er som inte hunnit notera det, Putte i Parkens huvudattraktion har alltså ställt in på grund av att Pharrell fått streptokocker. Jag är bitter.) Så snart de tre fotolåtarna är över springer jag iväg mot Cirkus-scenen.

Tio minuter innan Invasionen ska spela är det helt tomt framför scenen, så när som på fem fotografer. Lyckligtvis fylls det på hyfsat innan umekvartetten kliver upp på scenen. Någon riktig anstormning blir det så klart inte när regnet öser ner.

Bandet har för dagen lånat in en reservgitarrist eftersom, som Dennis Lyxzén konstaterar: ”Så fort Lykke Li, Deportees eller nån annan konstig skit ringer sticker Anders direkt”. Trots det, trots den svaga uppslutningen och trots det hällande regnet levererar Invasionen en spelning som får mig på så gott humör att jag börjar ångra att jag beställt den där resan hem.

Förutom fina bitar som Kom igen Lyxzén, Korrumperat och Tidsfördriv från Hela världen brinner får vi en helt ny bit (som jag aldrig hör något namn på). Dessutom får vi så klart Lyxzéns underhållande mellansnack. Det märks att han spelat under liknande förhållanden förr och han förstår att för den här publiken behöver han inte hålla något längre valtal, han nöjer sig med en kort variant som kan sammanfattas i: ”borgarasen måste bort”. Självklart den förre näringsministern en skopa av sleven. Gott så.

Sen kan jag så klart undra om den gode Lyxzén inte får finna sig i att någon yngre punkare snart pratar om honom på samma sätt som han själv pratar om Sex Pistols-sångarens ”nya” band. Hur långt borta från att spela med Refused-sångarens nya band?

Men jag klagar inte. Det var en riktigt bra och avslappnad spelning.