Recension
- Love King (album, cd) The-Dream
- 2010
- Def Jam
Kom, såg, segrade
Lyssna
Externa länkar
Med två av de senaste årens bästa R&B-album i CV:t har han nu tagit ett steg till. The-Dream har denna gång inte bara gjort en drös låtar som alla skulle kunna vara hittar, han har gjort ett album. En samling låtar som hör samman och som gör sig bäst tillsammans. Med sammansvetsade övergångar mellan låtarna tar han upp en varierad samling av ämnen på de käcka beatsen. Visserligen handlar det alltid om brudar, ofta om pengar och ibland om självgodhet, men The-Dream har fler vinklar än en polygon.
Hans artisteri imponerar. Att beundra någon för utförliga sänghistorier är märkligt, men egentligen är det bara för att han får allting att låta så jäkla bra. The-Dream producerar, skriver och sjunger själv. Han är en mästare på musik.
Titelspåret, F.I.L.A., Nikki Part 2 och Yamaha känns för tillfället som skivans allra bästa låtar. Andra singeln, Make Up Bag, är också trevlig, även om jag blir lite missnöjd varje gång jag hör T.I. på en sådan låt. Han är vass med orden som vanligt, men att han gick från en hård jävel med mössa till en karl i hatt är synd.
T.I. är skivans enda gäst, och det räcker gott och väl. Då det finns massor av fina samarbeten mellan The-Dream och andra utöver hans egna skivor är det ingenting som behövs här. Som sagt, The-Dream kan själv.
Yamaha, Nikki Part 2 och Abyss utgör inte av en slump albumets mitt. De tre låtarna skapar en enad kärlekshistoria. Det är ett drömskt kapitel med mycket synth och eko, det doftar 80-tal samtidigt som man inte hört något liknande tidigare. R&B blir inte bättre än så.
När nästa låt, Panties To The Side, inleds med raden ”Let me fuck you baby” känns det som att musik blir bättre ju fler fula ord man får höra. Det mer hiphopiga beatet utgör en bra grund, men användandet av autotune försämrar.
The-Dream avslutar till sist med Florida University, skivans mest skojfriska spår. Det är ett finurligt slut på en skiva som annars känns seriös och ibland allvarsam. The-Dream är orädd i allt han gör, men den effekt han ger är noga planerad. Man ska inte veta vad man får, men man ska vara säker på att det är bangin’.
Love King är sagt att vara Dreams sista album, och stämmer det så avslutar han med bravur. Hans tredje är tveklöst hans bästa. Terius Nash som artist kanske har gjort sitt, men som nykronad R&B-kung kommer han regera länge än. Hans vassa produktioner kommer i höst vara till fördel för bland andra Ciara, Brandy och Mariah Carey.
Love King
Make Up Bag (Feat. T.I.)
Panties To The Side (Trailer)
Love King (Remix) (Feat. Ludacris)
Publicerad: 2010-07-26 00:00 / Uppdaterad: 2010-07-26 18:21
3 kommentarer
Jag tycker nog att låtövergångarna och albumkänslan var tydlig redan på föregångarna. Svårt att säga vilken skiva som är bäst i denna underbara trilogi.
#
Jag håller nog med spajs lite, övergångarna fanns redan på tidigare album. Men oj vilket bra album detta är, jag kan inte sluta lyssna på det. Jag håller med dej Karin om att de tre ovanstående låtarna är skivans bästa, med tillägget February Love. Och detta på ett album med uteslutande bra låtar, tycker nog inte det finns ett enda tveksamt spår med. Sett till vad han producerat tidigare hade jag nog givit skivan 9/10.
#
[...] The-Dream Love King Hans artisteri imponerar. Att beundra någon för utförliga sänghistorier är märkligt, men [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).