Crooked I har gjort sig känd för massan senaste åren som en av fyra ingredienser i rapgruppen Slaughterhouse. Tidigare har han varit en diskussion som en av västkustens vassaste MCs, vare sig det gäller förskrivet eller freestyles.

För en rappare som hållit på så pass länge har det tagit lång tid att få klar debutalbumet. I vanlig ordning är det tidigare bolagstrassel som satt käppar i hjulet för den av många omtyckta rapparen. Uppenbarligen låter många av albumets spår föråldrade, vilket främst hörs i beatväg.

Rapmässigt är innehållet inget annat än ren och skär beatslakt. Crooked I är on-point för jämnan med varierade flows och ordentligt välskrivna rimscheman. Ämnena är traditionella för sin genre av hiphop men eftersom Crooked I är en så grymt tajt rappare kan man lite välja hur man vill lyssna på hans musik. Fokusera på rapen eller beatsen. För i ärlighetens namn känns det som om Crooked I med sin ordvrickartunga och läckra rimpassion borde kunna tematisera låtarna bättre. Även om han i många fall lägger riktigt twistade slagord.

För alla hiphopare har hört låtarna om gangsters, haters, kvarteret, västkusten och vapenromantik. Med sig på skivan för att göra detta har han västkustlegender som Kurupt, Too Short och Spider Loc även relativt okända rappare som Eastwood och Danny Boy är också med och gör det minst lika bra. Men skivan bästa rap står Crooked I för själv. Lyckas han bara hitta en lite mer spännande ingång i textmaterialet och lite mer beats med djup och tyngd kan vi förvänta oss kommande klassiker från en produktiv rappare som precis som sina Slaughterhouse–kollegor haft en stor portion otur med att nå ut med sin musik.