Eminems sjunde album är intressant. Efter förra årets Relapse och den tveksamma låtlistan till Recovery vågade jag inte vänta mig något hållbart. Det är snårigt och det slingrar sig en hel del, men till slut är det bara att inse att den här plattan är förvånansvärt bra.

Här finns spännande samplingar som är svåra att bedöma. Hur bra funkar det egentligen att på ett poetiskt sätt försöka sampla Ozzy och What Is Love med Haddaway? Efter många lyssningar bestämmer jag mig för att det funkar bra. Svårsmält men gott. Värre är det när Eminem sjunger. Han har en horribel gnällig sångröst, och tillsammans med refrängerna som är alldeles för dåliga för att gå igenom drar det ner vissa låtar väldigt mycket. W.T.P. och Not Afraid går ju knappt ens att lyssna på i de värsta partierna. Hade det inte varit för att You’re Never Over hade handlat om Proof hade den också varit ett bottennapp.

Men här finns också bra låtar, det är inte alla som har blivit fördärvade av kassa inslag. Going Through Changes, No Love med Lil Wayne (som lägger en sådan där bra vers som man alltid vill men sällan får höra av honom) och Cinderella Man är väldigt bra.

I verserna hittar vi en ny gammal Eminem. Han är lika bra som när han var som bäst, eller bättre. Han visar att han är en fantastisk rappare, i varje låt. Texterna är komplexa och antagligen briljanta. Att skivhäftet innehåller texter till alla låtar är guld värt, där finns det mycket att studera. Tråkigt är dock att en så grym rappare tycks ha en ganska sunkig musiksmak. Beatsen och refrängerna är sällan något som en artist i Ems klass borde nöja sig med. Fast med tanke på alla plojlåtar han har släppt tidigare är det inte särskilt förvånande.

På Recovery finns tacksamt ingen låt som samplar kroppsliga utsläpp. Eminems sjunde album är hans mest seriösa, men när inte ens det tycks nå till en klassiker känns det kört, även om det känns som stora steg framåt när Eminem själv erkänner att han tidigare skivor har varit undermåliga. Eminem må vara en av världens bäste, men utan en solklar kanonplatta hamnar han alltid utanför pallplatserna.

Jag måste tillägga att Recovery har växt mycket på mig från första till senaste lyssning, och jag är långt ifrån redo att lägga den på hyllan. Jag tror det beror mycket på att Eminem mår bättre än vad han tidigare har gjort. När man hör det, när man känner att Recovery har skapats med stor genuinitet och varsamhet – då blir det lätt att bortse från snedstegen och helt enkelt acceptera musiken för vad den är. Jag ska vara försiktig med att utnämna Recovery till någonting den kanske inte är, men den är garanterat värd ett köp nästa gång du besöker skivbutiken.

Not Afraid