Ljuden vandrar lojt från ena sidan av musikens rum. Vinglar lite, vänder om och sprider sig. Vecklar upp en förpackning och tar sats. Långsamt börjar den komma upp i varv. Tonerna hänger i luften som om de frysts i fritt fall. I korta ryckiga rörelser faller de. Vissa droppar och landar mjukt, vissa med en skvätt.

Jan Bang påbörjar ljudbilder. Långsamt gestaltas ljuden till något som kan urskiljas. Det som först låter improviserat tar plötsligt tag i utrymmet och blir en form som dock snart upplöses igen. Det låter machoideal om shamansk inspiration.

I Self Injury får vi plötsligt en melodi och en ståbas som omslingras av Arve Henriksens trumpet. Blå färgtoner kringlar runt basens mörka vandring genom ett kargt elektroniskt landskap.

I The Midwife’s Dilemma surrar elektroniken i bakgrunden och färgar hela kompositionen i modernism som startar och stoppar med händer som möts i långsamma mättade klapp samt glasflaskors emaljerade toner som får falla mot varandra. Längst fram i kompositionen står Sidsel Endresens röst som med ursprungsbeklädnad tar fokus i bilden, nästan så jag inte märker Nils Petter Molværs soloinspel.

Det är de små beståndsdelarna som används till stor effekt för att få fram skönheten. Jan Bang samplar omgivningen och söker upp tillsatserna utanför den vanliga fåran. Till och med när jag hör något förväntat används det mest som en avledelse för att vagga in örat längre in i rummet för att sedan lämna det där för att istället invadera hörselgången med något eget. Jag kan vänta förgäves för något jag vill likna vid ett tema och när en musiker spelar ett solo spelar det heller ingen större roll, för det får aldrig ta överhanden.

Den soloartist som ger mest avtryck på skivan är egentligen David Sylvian och han spelar inte en ton. Hans avtryck märks istället i titlarna som är författade av hans penna och som leder tanken till möjliga ledtrådar i musikens berättelser, jag tror inte jag själv hade hamnat i samma strofer som han gjort och jag vet inte om jag egentligen är hjälp av dem. Men påverkat lyssningen har dem.

Tanken som slår mig när jag det plötsligt blivit tyst igen och albumet är slut: jag vet inte om jag lyssnat eller bara hört.