Battle Of The Sexes är ingenting jämfört med dess senaste föregångare Theater Of The Mind, där Ludacris trots fyra dåliga singelsläpp hade en bunt låtar som var bland det bästa han någonsin har gjort. Där rappade Luda feta verser i fantastiska I Do It For Hip Hop, Last Of A Dying Breed och inte minst DJ Premier-proddade MVP.

På det här albumet är det bara My Chick Bad och How Low, klassiska Luda-bangers, som håller standarden från förra albumet, men de är i plojkategorin och de tappar ganska mycket på att de inte låts sticka ut. Alla låtar på Battle Of The Sexes är mer eller mindre likadana, det här är sannerligen ett konceptalbum i den minst inspirerande kategorin. Albumet fokuserar trots titeln inte speciellt mycket på någon battle, men det finns några brudar med här och de gör vad de ska. Remixen på My Chick Bad med tjejtrion Diamond, Trina och Eve är grym. Hade inte alltid-lika jävla-bra-Nicki Minaj varit med på originalet hade mixen varit att föredra. Särskilt på grund av Eve. Och appropå comebackar som borde inträffa låter det som att Hey Ho-gästande Lil’ Kim skulle kunna lyckas rejält om hon bara bestämde sig för det.

Förutom de två förstasinglarna står sig även balladerna med Trey Songz och Ne-Yo bra här, och lättsamma I Know You Got A Man är ganska fräsch också.

Här finns egentligen inga omedelbara katastrofer, även om Everybody Drunk och Party No Mo är ganska nära. Ludacris är fortfarande Ludacris, en av söderns bästa rappare (om inte den allra bästa). Han är pigg och låter sin starka personlighet skina i musiken. Beatsen på Battle Of The Sexes passar honom perfekt, Ludacris är expert på att göra ”klubbmusik” som inte känns själlös. Han är hiphop.

Battle Of The Sexes är ett positivt album i den bemärkelse att Ludacris visar att han har en hög lägstanivå och är en osviklig underhållare, samtidigt som det givetvis känns negativt när han gör något såhär intetsägande. Ludacris skulle kunna släppa en långlivad klassiker, han var nära 2008. Om han till nästa släpp (Ludaversal, som ska släppas inom ett år) levererar mer meningsfull och genomtänkt musik är allt förlåtet. För som sagt, så illa är inte det här.

My Chick Bad (Remix) (Feat. Diamond, Trina & Eve)

How Low