Det är över tjugofem rappare på det här albumet. Statik Selektah brukar inte ha problem med att få ihop något enhetligt trots att det är så många parter inblandade, det har han visat på sina två tidigare album. På nya skivan 100 Proof (The Hangover) går det dock lite knackigt.

Statik Selektahs sound har både breddats och blivit smalare. Gästerna är många gånger samma som på tidigare album, och då låter det som det brukar. Fast lite tristare. Statik Selektah är lätt att känna igen med sina finurliga beats, men han har ganska mycket att erbjuda när det gäller stilar. Trots att han även tidigare har styrt upp riktigt hård boom-bap så är det just det som känns mest avvikande och nyskapande på 100 Proof, speciellt då han har Sean Price och Smif-N-Wessun på låtarna.

Bun B (So Close, So Far), Styles P (The Thrill Is Gone) och Skyzoo (Get Out) är enastående på det här albumet, och det är synd att de inte får lägga fler rader på sina låtar. Även Lil Fame och Saigon gör grymma insatser. Fast allra bäst på Statik Selektah-beats är ändå Termanology. På Come Around blir det nästan magiskt när han rappar, och vi blir väl påminda om albumet som han och Statik Selektah ska ge ut tillsammans under namnet 1982. Det kan bli ruggigt bra.

Det finns dock en del svaga kort bland gästerna. Statik Selektah har vågat lite för mycket, och det har resulterat i ett splittrat album. Låtarna har potential, men de känns överarbetade. Samplingar trängs med sång och melodi och beatsen har inte alltid den där solida grunden som knyter ihop hela säcken med en stabil takt. Ibland har beatsen sådana brister att de inte låter det som faktiskt är bra att komma till sin rätt. Det bästa exemplet på det är Night Radar, ett beat med stor potential och med en grym rappare i Freeway, som förstörs av spretigheten.

Statik Selektah har inte nått upp till sin vanliga standard, men So Close, So Far, Life Is Short och ett par andra låtar kommer säkert stå sig länge som några av årets bästa. Och Laughin’ där Souls Of Mischief tar hand om micken samt den bunt låtar där vi hittar Lil Fame, Saigon eller Termanology på är också värda att lyssna på. Men annars så är det fortfarande fantastiska Stick 2 The Script som gäller när man vill uppleva Statik Selektah-magi.