Skivetiketten Neon Gold sitter som avsändare för några av de avgjort roligaste singelsläppen vad gäller elektronisk pop just nu. Nu senast via Monarchy, men i rockärmen har man också släpp från Yes Giantess, Mille och Ellie Goulding (som släpper sin debut på storbolag i dagarna).

När Penguin Prison började dyka upp på musikbloggarna var det till att börja med främst som remixare, ofta för sina diverse bolagskollegor men på senare tid har han figurerat även i lite större sammanhang, till exempel med en remix av Goldfrapps Rocket.

Som soloartist närmar sig Penguin Prison lyssnaren på ett mjukare, studsigare sätt än i sina remixer (som visserligen inte heller har speciellt mycket med hardcore eller vansinniga bpm att göra, men oftast har en tydligare electroinriktning). En ny singel kommer att släppas under senvåren, för att så småningom följas av ett album. Animal Animal, som pressades upp i några hundra exemplar, släpptes i slutet av november förra året. A-sidan är en nästan larvigt enkel, finputsad melodi som de facto nästan påminner mig om en barnramsa, fast med slick, snygg produktion. Närmaste referenslyssning skulle kunna vara Miike Snow. Pop som är pop i ordets renaste bemärkelse; okomplicerat och dansant. B-sidan A Funny Thing lutar mer uttalat åt vad man skulle kunna gå så långt som att kalla ”bloggpop” (bloggelectro respektive –house är ju termer som faktiskt används på vissa håll) om man så vill; ett sound som under det senaste året varit vida representerat i den digitala sfären – snygg, polerad pop med mycket drag av åttiotal, chill och synth. Kanske vore en benämning i stil med nu-synth mer i sin ordning, om det inte låtit så bedrövligt.

Varande en trevlig introduktion, så kanske man ändå skulle vilja höja ett varningens finger för en risk för överdriven trevlighet – ett album kommer att behöva mer udd, mer tyngd, mindre socker. I singelformatet funkar det däremot bra, än så länge.