Ollusion hade kunnat bli ett ganska bra R&B-album. Inget supermärkvärdigt, Omarion är trots allt bara en i mängden, men ändå hyfsat. Nu är det ett dåligt album, som inte alls höjer mitt hopp om genrens framtid. I mitten av det förra decenniet så hade de halvt anonyma R&B-artisterna en bra nivå, de stack varken upp eller ner. De var lagom. Nu har de flesta fallit offer för fruktansvärda trender, och det har varit djupa fall.

Som sagt, det kunde ha blivit bra men det blev dåligt. För att förklara detta med ett konkret exempel så har vi Last Night. En snyggt komponerad låt med ett bra beat, men som blir omöjlig att lyssna på på grund av att Omarions lena röst har blivit så starkt förvrängd av autotune. Jag ryser av obehag när de kalla omänskliga tonerna skär sig med varandra.

Liknande effekter befinner sig på nästan varje låt, mer eller mindre. När det är mindre blir det givetvis bättre, som på What Do You Say och Speedin’. Två låtar som inte är så mycket mer än okej, men som ändå fyller de förväntningar man kan ha av en R&B-platta av en en-i-mängen-artist år 2010.

Balladerna med potential faller nästan alla på grund av rösteffekterna. De tappar allt vad R&B-ballader brukade ha, charmen är borta och endast äckel kvarstår. Uptempo-låten I Think My Girl Is Bi med sitt catchiga flow och sin humor är bättre, och de hiphopiga låtarna I Get It In och Hoodie där Omarion knarrar fram verserna likaså. Fast de är inte speciellt bra, egentligen totalt meningslösa. Lite hjälp hade de kanske kunnat få om de hade gästats av roligare rappare än Gucci Mane och Jay Rock.

Nej, skit i Ollusion och spela Ne-Yos guldiga R&B-pärla från 2006 istället (eller valfri R&B-brud, alltid bättre). Eller, för att vara snäll mot valda recensionsoffer, Omarions tidigare album som är dugliga. Sedan är det bara att vänta på att bra artister som Jamie Foxx och Usher förhoppningsvis kickar igång R&B-året 2010 på riktigt med sina nya album.

Speedin’

Hoodie (Feat. Jay Rock)

I Get It In (Feat. Gucci Mane)