1995 släppte Felix Buxton och Simon Ratcliffe en av världens allra bästa låtar. När duon tog Airto Moreiras Samba De Flora och pressade ner den i den glädjeimpregnerade och houseglittrande kostymen Samba Magic skapade de den kanske fulländade latinohouselåten.

Inget Basement Jaxx fått till sedan dess har egentligen varit riktigt i närheten av Samba Magic. De har visserligen varit nära några gånger – samlar man duons bästa låtar från de senaste tio åren får man dansmusik när den är som allra bäst. Tittar man däremot på prestationerna i det långa formatet lider Basement Jaxx av samma åkomma som så många av genrekollegorna. Dansmusik har aldrig varit en genre som trivts särskilt bra utan för singelns väl avgränsade snurromfång.

Att den här recensionen börjar ganska exakt på samma sätt som den text som jag 2003 skrev om Basement Jaxx tredje album Kish Kash är inte så konstigt. Känslan då är densamma som känslan nu: Samba Magic är fantastisk, men Basment Jaxx kan inte göra riktigt vettiga album. Den stora skillnaden är att Kish Kash var undantaget. Albumet då gruppen faktiskt fick det mesta att falla på plats.

Sedan dess har förhoppningarna inför varje albumsläppt raserat ganska omgående, samtidigt som Basement Jaxx närmat sig britternas hiphop/UK Garage-scen mer och mer. Båda dessa trender håller i sig.

Gästerna står på rad. Kelis, Sam Sparro, Amp Fiddler, Yoko Ono, Paloma Faith och Lisa Kekaula är några av dem som trängs i entrén. Det blir lite arabiskt, lite Flashdance, lite ragtime, ett Missy Elliott-på-svulstigt-rymdoperahumör-intro och väldigt mycket kantiga rytmer från UK Garage-stallet.

Swingelectrojazziga She’s No Good, med bland annat Eli ”Paperboy” Reed och Paloma Faith funkar trots allt rätt okej. Jag gillar Sam Sparros inhopp i Feelings Gone mer än vad jag egentligen borde göra med tanke på låten. Och singeln Raindrops, som jag inte tyckte var något särskilt när jag hörde den, har växt till sig ordentligt och är förmodligen albumets höjdpunkt, med Felix själv i en intim svängom med en autotune. Men sammantaget känns Scars för mycket lekstuga. För mycket cirkus.

Inte katastrofdåligt någonstans. Men heller inget att hänga upp vinteröverlevnaden på.