Nu när vi snart slutar skriva 2009 i kalendrarna tänkte jag passa på att fira ett musikjubileum som aldrig riktigt fått det utrymme det borde i år. 2009 fyller ju nämligen hiphopen 30 skivår.

Det var ju då som Sugarhill Gang gav världen den första rapsingeln med Rapper’s Delight. Ja, eller om det var Fatback Bands King Tim III (Personality Jock). Eller kanske till och med Joe Bataans Rap-O Clap-O.

Oavsett vilket är 1979 året som hör historieböckerna till vad gäller hiphopens startår. 1979 var även discons kanske största år, samtidigt som det också var året då discon till slut kollapsade under sin egen tyngd. Med tanke på hur gigantiskt discons inflytande var på mer eller mindre alla andra genrer 1979 är det inte så konstigt att även hiphopen började sitt skivliv i discon. Passande nog. När discons tidevarv närmade sig sitt slut tog den nyfödda genren över stafettpinnen.

2009 är det dessutom 20 år sedan Gang Starr släppte sitt första album No More Mr. Nice Guy. Det var även då som världen började få upp ögonen för gruppens musikmaskin DJ Premier, även om ingen kanske då kunde ana att den 23-årige Christopher Edward Martin inom några år skulle vara en av de största inom hiphopen. Ja, eller om du frågar mig: till och med den allra störste, åtminstone på producentsidan.

Bara just därför blir det ett dubbeljubileum. 30 hiphopår, 20 DJ Premier-år. Uppmärksammade genom 30 låtar – 30 av de bästa låtar som DJ Premier varit inblandad i.

Här hittar du alla delar i serien

#30 PUSHIM SET ME FREE (INSTRUMENTAL) (2000)

Boom-bapen har alltid varit DJ Premiers främsta vapen. Om det kan man förstås tycka vad man vill – DJ Premier har aldrig varit den som kastat sig vilt mellan stilar. Tvärtom är det en snudd på navelskådande konsekvens där han inte gått många baskaggar utanför sitt väl fungerande framgångskoncept. Men till skillnad från de flesta andra som valt det avskalade boom-bap-spåret lyckas Primo alltid få sina alster att kännas nya. Med fingertoppskänsla för såväl beat som samplingar, de sistnämnda ofta vemodiga som kontrast till trummornas asfaltssmak.

Men än viktigare, och som de flesta andra boom-bap-producenter verkar ha missat, att bara släpa fram en baskagge och en virvel och tro att man har ett beat är att missta sig. När DJ Premier är framme lever rytmen och musiken och blir den sparringpartner som en rappare behöver. Det är också därför som många rappare gjort sina bästa grejer just tillsammans med honom.

Även om det i många fall är rytmen som är grejen först och främst i min värld när det kommer till DJ Premier blir det ibland extra tydligt. Som i fallet med japanska Pushim. Här funkar sången inte alls och det är först när det vokala plockas bort som man hört hur bra det där bakom är.

Så första stoppet på DJ Premier-resan blir en instrumental. Passande nog.

BONUS

Och eftersom det är första gången knyter vi ihop säcken med att minnas hur det lät för 30 år sedan.