Hur kommer det sig att Daniel Rostén är med i Marduk egentligen?

Under namnet Mortuus häver han ur sig hädelse på hädelse bakom micken i bandet, medan han under namnet Arioch sköter det egna projektet Funeral Mist. Båda namn som inger respekt i black metal-världen.

Handlar det om att få vara del av den stora apparat som välrenommerade Marduk egentligen är? Att kunna dra in lite kosing på de feta turnéer som bandet ger sig ut på? Att få vara med i ett band till skillnad från att göra sin egen grej i ett eget band? Det kan väl knappast handla om berömmelse, för den respekt som Funeral Mist åtnjuter i underjorden är svåröverträffad.

Eller är det helt enkelt för att det är kul?

Men oavsett vilket står det i och med Wormwood klart att det inte finns några förlorare i sammanhanget. Marduk får en briljant vokalist, en pigg injektion inbillar jag mig, och vi lyssnare får glädjen att kunna av njuta två så kvalitativa band som Marduk och Funeral Mist.

Anledningen till att ovan nämnda frågor ens är relevanta är att Funeral Mists sound gör sig allt mer påmint i Marduk, inte minst på Wormwood.

Grunden är fortfarande piskrappssnabb stränggnidarblack, men samtidigt finns här grepp som kan kännas igen från Funeral Mists Maranatha; lugnare och ibland mer introverta partier, Mortuus närmast predikande skrik eller varför inte inledningen på Funeral Dawn med sina effektfulla pauser, som liknar Funeral Mists White Stone på sina håll.

Kort sagt, det är Marduk kryddat med Funeral Mist.

Det var ett tag sedan jag lyssnade på Marduk innan Wormwood damp ner. Marduk har inte lockat särskilt mycket, men Wormwood förändrar detta. Här möter jag ett mycket mer angeläget Marduk, och eftersom jag inte har betat av skivan speciellt många gånger ännu, utgår jag från att jag har mycket kvar att upptäcka. Och det är en sak som gör att skivan lockar ännu mer.