Chicago-rapparen Qwel fortsätter ett vara en verbal frenesi och spotta ur sig skivor med massa stavelser på. Den här gången är han återigen tillsammans med favoriten Maker för sista kapitlet i en serie om fyra skivor. Qwel är förövrigt en rappare med en diskografi där man tappat räkningen för längesedan.

So Be It känns lite mörkare och bittrare än många tidigare skivor, fast samtidigt är det kanske lite ljusare än senaste turnéskivan Jump the Gun som var något av en besvikelse ljudmässigt. Det är däremot inte So Be It. Allt är grymt välgjort när det gäller musik och texter. Till en början kanske man inte förstår så mycket av den, men efter några lyssningarna klarnar det mer och mer vad det handlar om.

Skivans musikaliska bredd är ganska stor från indiska samplingar till baktakts-beats och boom-bap-beats som går rakt på. Hela skivan går i och för sig rakt på. Det är gediget från början till slut. Fjorton spår utan gäster och med en differentiering som gör att skivan fungerar att lyssna på från början till slut. Vilket känns lite ovanligt bland dagens skivutbud.

So Be It är inte en ny The Harvest. Och tur är väl kanske det. Men nog saknar man de lite mer personliga och känslofyllda låtarna med beats som är mer sorgsna än ödesmättade. Men i vilket fall som helst är detta en av årets bättre hiphopskivor. Frågan är bara vad Qwel ska göra för att lyckas lyfta sin musik till en ännu högre nivå. För i det här läget känns det lite som om han redan nått en vägg utan dörr.