Det är näst intill omöjligt att skriva en recension om bandet Varannan Vatten utan att dra in någon putslustighet. Extra svårt är det dessutom att som Tibrobo (17,5 mil från Göteborg) hålla sig borta ifrån de knixiga ordvitsarna som lockar en skaraborgsk skribent i sitt skapande. I Varannan Vattens fall kan jag dock med värdighet stoltsera över mitt ursprung. Sångerskan Mikaela Mars kommer nämligen från den pittoreska hamnbyn Hjo, endast en halvtimme mopedåkning bort från orten jag växt upp på.

Skaraborg är, så vitt jag vet, än så länge en blek fläk på Sveriges musikkarta. De enda artisterna från trakten jag kan komma på utan närmare eftertanke är Lambretta (Lidköping), Neverstore (Hjo) och Asta Kask (Töreboda). Varannan Vatten bör däremot hellre refereras till den Göteborgska popscenen där sångerskan Mikaela Mars nu också bor. Dock tror jag man får ta sig ännu längre bort i väst för att pricka riktigt rätt. Varannan Vatten låter nämligen som Björk i mångt och mycket av musiken som återfinns på deras myspace. Den glasklara referensen till trots tycker jag ändå Varannan Vatten låter egensinnigt och unikt.

Precis som i isländskan fall blandas här tempo och musikstil hejvilt mellan spåren. Det känns som de har experimenterat utan kreativa spärrar under skapandeprocessen och det märks verkligen på slutprodukten. Det känns äkta. Det lounge-jazziga i låten Catch You, sneluggs-electroslingan i Feliz och otaktsklappandet i Tattie On A Crummy Matter gör verkligen Varannan Vatten till ett vinnande koncept. Och nu när jag fått blodad tand för de oväntade, nästan slumpartade, i vad Varannan Vatten kan skapa så vill jag bara ha mer. Mer Varannan Vatten och mer där emellan.