Redan tiotalet takter in i skivan står det klart. Det här är en indieskiva som andas nollnolltal, indie som stavas Seattle, The Decemberists och soundtracks till tv-serier. Djävulens påfund enligt vissa, tidens anda enligt andra. Jag, jag nöjer mig med att konstatera att jag är en lika stor kålsupare som gemene man. En bra skiva är en bra skiva är en bra skiva.

Det är precis det Telekinesis! är. I paritet till ovan nämnda band är detta genrens svarta får, skivan som borde få den uppmärksamhet den gör allt för inte uppnå med låtarna som är lite för hafsigt skrivna och framförda. Som inte bör få plats i The Hills, men alldeles säkert kommer bli erbjudna en sådan plats.

Med Chris Walla i producentstolen lutar sig Michael Lerner, som i princip är Telekinesis, mot The Olivia Tremor Control-minnande indiepop där en stor dos Teenage Fanclub tar enorm plats och samtliga melodier saknar tuggmotstånd. I positiva ordalag. Det finns även drag av producentens eget band på denna debutskiva, framförallt från hur de lät på The Photo Album där större ljudbilder framkallades av gitarrväggar. Så också här.

Pressreleasen berättar om skivan som en förlösande effekt av hur mycket Lerner behövde få ur sig och det märks. Ett distinkt liveljud tar oss med på resor genom Tokyo, ut till västkusten i smått fantastiska Coast of Carolina via Beach Boys-flörten Awkward Kisser. Och så fortsätter det. Som så mycket annat på det mest intressanta bolaget just nu – Morr Music.

Try it – you’ll like it.