Jag saknar gamla Cage, denna nya stilen är helt katastrofal. Någon mer som lyssnat och vill ha tillbaka den gamla Cage?

De här var några av de ord man kunde läsa om Cages nya skiva på hiphopcommunityn Whoa. Men när någon hatar så älskar någon annan. Vissa har problem med hans ”nya” stil. Som egentligen inte är särskilt ny längre.

Visst det är lite mer rockigt och skränigare på den här skivan än sist och det görs en hel del försök till sång men 2005 års skiva Hell’s Winter gör sig ändå påmind. Chris Palko behandlar och handlar ganska uteslutande om bitterhet, tidigare drogberoende och psykiska ohälsa. Frågan är om han själv vet vad som är sanning eller påhitt längre. Det är även osäkert för lyssnaren vad som faktiskt stämmer. Han väljer hur som helst på sin tredje skiva att behandla de problemen som han senast till största delen bara tog upp och skröt om.

Produktionsmässigt har man valt att söka sig bort från den traditionella hiphopen. Det finns en del futuristiska inslag i bilden i stilhet med El-Ps senaste skiva. Fast i helhet har El-P och Sean Martin (Tidigare medlem i Hatebreed) valt ett album som inte är samplingsbaserat utan bygger mycket på gitarr och synthljud. Det känns inte riktigt som om noise och rock-inspirerad hiphop har gjorts särskilt mycket eller bra tidigare (Eyedea & Abilities väljer att gå samma väg på sin nya skiva.). Vilket känns lite underligt.

Cages röst håller inte riktigt för att sjunga, något som han ger sig på halvt som halvt under några låtar. Det låter inte katastrof men hade kunnat låta så mycket bättre om någon annan hade gjort det åt honom. Fast det är väl samtidigt en viktig del av skivans subjektivitet och en del av skivans punk-inslag? Rappen däremot är klanderfri. Den innehåller inga avancerade flows och extrema rimscheman men står sig stark med personliga texter och Cages sköna råa nasala röst.

Visst kan man förstå att äldre Cage- och Smut Peddler-fans inte finner någon större passion i den här skivan. Samtidigt känns det idiotiskt att inte utvecklas och att inte mogna som musiker. Cage gör det han vill, han har möjlighet att arbeta med en av världens bästa producenter och verkar skita i vad de traditionella fansen vill ha. Men förutom att han är lite mognare och snart skall bli pappa så är musiken egentligen inte så långt ifrån den gamla Cage. Essensen finns där, den har bara ett nytt skal och är inte lika uppenbar.

Cage - I Never Knew You