dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Cage: Depart From me
Depart From me (album, cd) Cage
2009
Definitive Jux
8/10

Fortfarande psykiskt instabil?

Jag saknar gamla Cage, denna nya stilen är helt katastrofal. Någon mer som lyssnat och vill ha tillbaka den gamla Cage?

De här var några av de ord man kunde läsa om Cages nya skiva på hiphopcommunityn Whoa. Men när någon hatar så älskar någon annan. Vissa har problem med hans ”nya” stil. Som egentligen inte är särskilt ny längre.

Visst det är lite mer rockigt och skränigare på den här skivan än sist och det görs en hel del försök till sång men 2005 års skiva Hell’s Winter gör sig ändå påmind. Chris Palko behandlar och handlar ganska uteslutande om bitterhet, tidigare drogberoende och psykiska ohälsa. Frågan är om han själv vet vad som är sanning eller påhitt längre. Det är även osäkert för lyssnaren vad som faktiskt stämmer. Han väljer hur som helst på sin tredje skiva att behandla de problemen som han senast till största delen bara tog upp och skröt om.

Produktionsmässigt har man valt att söka sig bort från den traditionella hiphopen. Det finns en del futuristiska inslag i bilden i stilhet med El-Ps senaste skiva. Fast i helhet har El-P och Sean Martin (Tidigare medlem i Hatebreed) valt ett album som inte är samplingsbaserat utan bygger mycket på gitarr och synthljud. Det känns inte riktigt som om noise och rock-inspirerad hiphop har gjorts särskilt mycket eller bra tidigare (Eyedea & Abilities väljer att gå samma väg på sin nya skiva.). Vilket känns lite underligt.

Cages röst håller inte riktigt för att sjunga, något som han ger sig på halvt som halvt under några låtar. Det låter inte katastrof men hade kunnat låta så mycket bättre om någon annan hade gjort det åt honom. Fast det är väl samtidigt en viktig del av skivans subjektivitet och en del av skivans punk-inslag? Rappen däremot är klanderfri. Den innehåller inga avancerade flows och extrema rimscheman men står sig stark med personliga texter och Cages sköna råa nasala röst.

Visst kan man förstå att äldre Cage- och Smut Peddler-fans inte finner någon större passion i den här skivan. Samtidigt känns det idiotiskt att inte utvecklas och att inte mogna som musiker. Cage gör det han vill, han har möjlighet att arbeta med en av världens bästa producenter och verkar skita i vad de traditionella fansen vill ha. Men förutom att han är lite mognare och snart skall bli pappa så är musiken egentligen inte så långt ifrån den gamla Cage. Essensen finns där, den har bara ett nytt skal och är inte lika uppenbar.

Cage - I Never Knew You

Pontus Gustavsson

Publicerad: 2009-07-19 00:00 / Uppdaterad: 2009-11-16 14:39

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #5189

5 kommentarer

Bästa sen Rage Against the Machine? Men utan politiken?? Så är det!!

Primal Oregistrerad 2009-07-19 03:52
 

Primmen kan inte sin Def Jux???? Man är blåst om man inte tillber Cage och Non Phixon efter detta??? Gilla Pontis stil!!! Tummen upp!!

Peterok Oregistrerad 2009-07-19 03:57
 

Peterok: Varför ska man tillbe Non Phixion efter detta? Tack annars!

Primal: Skivan är inte särskilt lik RATM. Men visst är det samma liga!

Pontus Gustavsson Medlem 2009-07-19 10:37
 

Non Phixion ska alltid tillbes! Cage är lite mer tveksamt…

Jim Profit Oregistrerad 2009-07-20 08:13
 

Rapmetall år 2009 alltså.

Den här skiten hade platsat på Judgement Day-soundtracket. Möjligen smiter skivan in fint framför din Clawfinger-platta i skivsamlingen.

Provocerande dåligt är det i vilket fall som helst.

Dessutom, som ni ser skrev jag texten helt utan vare sig utrops- eller frågetecken. Se och lär.

k Oregistrerad 2009-07-21 10:32
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig