Att Gilles Peterson redan hunnit spela Favorite Flava i sin radioshow känns inte direkt som någon överraskning. Det här är musik som känns som klippt och skuren för Petersons publik.

Det börjar så försiktigt. Ett tjutande elektroniskt missljud som sakta växer sig starkare. Sen ramlar ett par trummor in från ovan med tydlig hiphopkänsla, de försvinner in och ut ur ljudrummet. Ett keyboard lägger en matta som för tankarna till funkens 80-tal. Ett bubblande ljud tumlar förbi med laserstrålar i hasorna. En röst mässar svalt och ljust ”ha ha, yeah he” som ett evigt mantra. En bas ställer sig längst fram och snärtar på strängarna med försiktig övertygelse. En triangel smyger in i bakgrunden.

Mycket på en gång, med tydlig plats för allt. Varje ljud får ta plats och utrymme.

Sundsvallsproducenten Erik L har tagit sina idéer om elektronisk souljazz och kopplat dem till göteborgsbaserade sångaren Strays röst. Det är starten för en vacker vänskap.

Om du lånade Kitty Kat Kaboodle EP som Erik L släppte tillsammans med Cerebral Vortex ditt öra tidigare i år fick du en föraning av hur Favorite Flava låter. Skala bara bort det mesta av hiphopens, och kanske framför allt Cerebral Vortex, ”i ditt ansikte”-attityd så kommer du nära det du får höra här. Sista spåret, Love, är till och med en bruten bastard av Never Fall in Love från nämnda EP.

Om jag inte var helt övertygad av Strays röst senast imponerar han desto mer nu när han får fritt spelrum och tid att visa alla sidor. Det är möjligt att han inte gillar jämförelsen, men jag hör vissa likheter med Eric Gadd när falsetten är hög och tempot lågt. Från mig är det ett gott betyg.

Låten som delar namn med duon sticker ut med ett lätt och varmt tonläge, betydligt rakare än resten av materialet som bjuder lyssnaren på rejält tuggmotstånd. Ljus, somrig och fylld av ljud som balanserar på en farlig 80-talsegg. Men låten fäster som Karlssons klister och jag har väldigt svårt att stå emot det där rena ljudet från elbasen. Sommarsingel?

Vissa dagar kan jag tycka att Favorite Flava krånglar till det mer än de skulle behöva. Andra dagar njuter jag bara av att det finns så mycket att ta in och försvinner helt in i deras värld. Det är en vacker plats med överraskningar bakom varje ljudböj. Lite som att lyssna på Ornette Coleman med beats och sång. Eller som om J Dilla spelat in ett soulalbum.

Favorite Flava – So Cruel from beauty and the beats on Vimeo.

Favorite Flava – Favorite Flava from beauty and the beats on Vimeo.