Ett sunt leverne, det är något Nathan Williams inte har mycket till övers för. I senaste numret av Denimzine deklarerade han högt och tydligt hans kärlek till drogerna och alkoholen och såg inga problem med att kombinera dessa och turnélivet. Verkligheten hann ikapp honom 28 maj i ett, av publik, fullpackat tält på Primavera Sound 09 i Barcelona. Till synes knäckt av ovan nämnda kombo ställdes resten av turnén in ”på grund av sjukdom”.

Nåväl, säga vad man vill om detta faktum, det kom inte som någon överraskning. Mot bakgrunden av att vara något av 2009 års hittills största hype kan vem som helst tappa greppet. Tappar greppet gör däremot inte Wavvves. Där förra skivan, självbetitlade debuten, innehöll en handfull fantastiska låtar innehöll den också ett antal usla och nästan ofärdiga låtar vilket inte gav den helhet detta släpp har.

Med tydliga referenser till No Wave-rörelsen rör sig Williams här lätt med sin lofi-doftande punkrock som för tankarna till hur Grandaddy en gång i tiden tillät sig själva låta. Repetitiva Gun in the Sun och So Bored bär drag av såväl No Age som The Wellwater Conspiracy (!) och herregud, det kanske är jag som utvecklat någon sorts immunitet mot dessa band det idag går tolv på ett dussin av, men det var länge sedan jag blev såhär hooked.

Hade det inte varit för instrumentala Rainbow Everywhere, Goth Girls och, oavsett årets låttitel, Killr Punx, Scary Demons hade denna skiva antagligen surfat upp två pinnar till på betygskalan. Med dessa låtar skjuter Williams sig själv i foten genom att ta sitt kaotiska ljudlandskap till en nivå som nästan blir outhärdlig. Bara för att han kan.

Nu hoppas vi på att han kryar på sig och pallrar sig tillbaka till Europa med sin trummis och barndomsvän Ryan Ulsh snart. För han kan ju. Om han vill.