Jag skickade ett kondoleansbrev till Anders Bersten när han skickade ut ett pressmeddelande om att Dotshop.se lägger ner verksamheten. Jag konstaterade att jag tyckte det var tråkigt att de lägger ner, men att jag ändrat mitt beteende så jag sällan numera köper fysiska skivor.

Anders skulle inte vara Anders om han inte ryckte ut för att fäktas mot väderkvarnarna och anklagade mig för att vara ännu en av alla apologister för fildelarna, att nedladdningsbranschen bara är en microdel av den traditionella musikförsäljningen och underförstått att jag var ännu en av dem som förstör skivbranschen.

Jag gillade Dotshop.se för att det var en guide till en del musik jag inte hittade enkelt och spontant någon annan stans. För mig fungerade det lite som en curator eller en shoppingagent, även om jag bara tittade efter en nisch i den lilla nischen. Men jag genomförde trots det sällan ett köp. För fysiska köp känns mest onödiga, det enda jag gör med dem när de kommer hem är att rippa dem och sen lägger jag skivan i någon av alla högar med skivor. Så mycket bättre då att hoppa över det där steget och bara direkt lägga in musiken i biblioteket där jag kommer lyssna på den. Jag köper gärna mer direkt från källan, det vill säga om artisten själv säljer sin musik digitalt (närodlat). Och om inte annat i allestädes närvarande iTunes.

Det enda jag saknar med helt digitala köp är häftet. För oavsett om möjligheten finns att föra till hur mycket metadata som helst till en digital fil så görs det alldeles för dåligt. Och så gillar jag ju bra omslag.

Sigur Rós, Nine Inch Nails och några till har kommit nära mitt ideal med sina senaste skivsläpp där skivan sålts i olika paket med nedladdning direkt och en fysisk skiva på posten några veckor senare. Men egentligen är den där disken, själva skivan, onödig för mig. För jag använder den så sällan. Det bästa skulle egentligen vara om jag bara fick ett schysst omslag hem, med schysst innehåll som berättar allt jag eventuellt vill veta. Mer som en bok till musiken, mer än ett omslag. Och då helst i det bästa formatet av alla 10″.

Men nu när Dotshop.se ska läggas ned funderade jag på vad jag faktiskt velat köpa ur deras sortiment som jag inte kommit för ännu och så var det plötsligt självklart.

2005 släppte David Shrigley en skiva utan musik. Eller rättare sagt, det var ett omslag som berättade om musik som inte fanns. Han kallade ”skivan” Worried Noodles. Det var en 48-sidig bok med texter till låtar som inte fanns.

I didn’t make a record. I couldn’t be bothered to make a record. It would have been too difficult. It was easier not to make a record

David Shrigley På omslaget till Worried Noodles

Men så två år senare när skivbolaget Tomlab, som gav ut boken/skivan/verket firade decennium skickade de ut skivan till 39 artister och bad dem skriva musik till de imaginära låtarna.

Resultatet är en dubbelskiva med fantastiska möten mellan David Shrigleys idéer och artisters tolkningar. Och allt känns väldigt naturligt, trots sättet skivan tillkommit på. Det är väldigt många uttryck som samsas, men som ändå fungerar som en helhet.

En del sticker ut. Överlägset bäst är Psapps Sad Song. Deras väna röster sjunger:

Everybody hates you, I won’t tell you why
Letter from the doctor says you’re gonna die
Cute little kittens drowned in a sack
Everybody screaming sky turning black

Deerhoof känns som klippt och skurna för ett sånt här projekt och deras bidrag You, Dog (AKA Kidz Are So Small) är briljant på det sättet bara de kan vara. Det låter random och märkligt, men när man skalar av de yttersta lagren är det tajtare än något annat. Och Satomis röst är fantastisk.

Grizzly Bear sjunger om svartvinbärssylt, Simon Bookish om Prins Charles, David Byrne en sång för skinn och dom döda. Franz Ferdinand är negativa. Det är helt absurt och helt naturligt. Jag vet inte om jag någonsin hört en så sammanhållen helt spretig samlingsskiva. För även om de låter helt olikt varandra har de samma tonläge.

Det är helt enkelt en fantastisk samling låtar.

Men vad gjorde jag med skivan? Fick hem den, rippade den och tittade egentligen ordentligt igenom boken först nu när jag satte mig för att skriva den här recensionen.