Oceanic är för Isis vad Appetite for Destruction är för Guns N’ Roses eller, mer genrebesläktat, vad Undertow är för Tool, en måttstock som länge kommer användas för att bedöma nya utgåvor av banden. Det kan tyckas vara orättvist, men faktum kvarstår; Oceanic innebar en enorm succé för detta Los Angeles-band och är svår att bortse från. Därmed inte sagt att ytterligare jämförelser sker då Wavering Radiant innebär en relativt ny sida för Isis.

Den svårmodiga, hypnotiska posthardcore bandet hängav sig till på ovan nämnda genombrottsskiva och på påföljande Panopticon har till viss del fått stryka på foten för ett groovigare och mer extrovert sound. Detta har medfört att fansen delats upp i två läger. Jag sållar mig till de som anammar dagens Isis.

Med orientaliska partier i Stone to Wake a Serpent och storslagna refränger i inledande Hall of the Dead är bandet något på spåret. Borta är det överdrivet polerade som genomsyrat tidigare skivor, kvar är den känsla de förmedlar live. Och det är då Isis verkligen kommer till sin rätta.

Trots att jämförelser numera innefattar Tool mer än, säg, Mogwai eller Neurosis ska äldre puritaner inte dra åt sig öronen. Isis bevisar än en gång att de är att räkna med och gör det med den äran.