När Isis nya skiva Wavering Radiant nu kommer ut på CD, är den sedan några veckor tillbaka redan släppt på vinyl.
En medveten strategi visar det sig.
– Det är en gest mot dem som föredrar vinyl, som jag. Det är det bästa formatet, säger sångaren och gitarristen Aaron Turner.

Reaktioner föder motreaktioner.
I en tid när fler och fler skivsamlingar stoppas undan i en garderob eller på någon vind för att ersättas av digitala arkiv i någons dator, tittar en del tillbaka mot den analoga tiden. En tid när CD-skivan inte fanns och det var kassetten i stället för fildelningen som hotade hela musikindustrins existens.
– Tanken på musik som något som inte existerar, utan bara är siffror i en dator är något jag vänder mig emot, säger Aaron Turner, frontman i bandet Isis, som släpper sin femte fullängdsskiva Wavering Radiant nu i månadsskiftet april/maj.

Att säga att skivan släpps i månadsskiftet snarare än ett specifikt datum beror på att skivan har två releasedatum; ett för vinylutgåvan och ett för CD-utgåvan. Den senare släpps ett par veckor senare, enligt Turner en gest till de lyssnare som föredrar vinyl framför CD, en skara även Turner själv anser sig tillhöra.
– För mig personligen betyder omslaget väldigt mycket och i det fallet är vinylformatet överlägset. Och åtminstone några av oss i bandet föredrar vinyl framför CD, säger han.

Men det är även ett led i arbetet med att förhålla sig till nedladdningen av musik. Wavering Radiant läckte ut på nätet dagen före den här intervjun. Aaron tror att vinylversionen ska få folk att köpa skivan och lyssna på den som den är tänkt att höras.
– Det är väl rätt marginellt, men förhoppningsvis kan det bli så.

Han har annars en rätt pragmatisk syn på nedladdning som fenomen.
– Nedladdning är ett problem om man bryr sig om det. Annars är det inte det. Till viss del kan det vara bra att folk har hört skivan innan de kan köpa den för då kommer folk att prata om den. Samtidigt försvinner överraskningen och den väntan som ett skivsläpp en gång innebar, säger Aaron Turner.

Att Isis släpper ett nytt album får anses vara en tämligen emotsedd händelse, åtminstone inom de alternativa grenarna av metalvärlden. Isis har ända sedan man släppte den monumentala Oceanic 2002 tillhört toppen av vad som lite vårdslöst kallas post-metal. Oceanic följdes upp av Panopticon, som följde ungefär samma recept som Oceanic, medan förra skivan In the Abscence of Truth började bryta av lite mot den formeln. För någon som mig själv, som var väldigt bekant med bandets tidigare material, framstod den som splittrad och det tog lång tid innan bitarna föll på plats.

Wavering Radiant är en fortsättning på den utvecklingen och kan kanske bringa lite klarhet i Isis nya inriktning. Redan från början slås jag av hur direkt skivan är och det känns definitivt inte lika överraskande som det gjorde på In the Abscence of Truth.

Ett intryck efter att ha lyssnat igenom skivan en handfull gånger är att Isis arbetar mer med kontraster snarare än att låta musiken nå ett crescendo. Aaron bekräftar att så varit fallet redan i och med In the Abscence of Truth och att det är något bandet är bekväma med.
– Vi var trötta på den alltför förenklade musiken och vill inte upprepa oss. Vi vill alltid pusha oss själva och det var ett medvetet val att röra oss bort från det gamla, säger Aaron Turner.
– Vi vill inte skriva förutsägbara låtar.

Likt de flesta banden inom genren har även Isis valt att röra sig bort från skriksången och ta in allt mer ren sång i musiken. När Aaron Turners verkliga stämma kom fram första gången kändes det enbart märkligt, men med tiden har även det blivit en naturlig del av Isis musik. På Wavering Radiant förvånas jag snarare över att det är skriksången som dyker upp först, med dunder och brak, snarare än att den smyger sig in.

För Aaron Turners del har den rena sången inneburit ny mark, mark som från början inte kändes alls naturlig, men som han nu börjar känna sig allt mer hemmastadd på.
– Jag är mycket mer bekväm nu och kan använda rösten på ett annat sätt och utveckla den. Det kommer fortfarande inte helt naturligt, men det är ett steg på vägen.

Något beslut om att övergå till enbart ren sång eller skrik varken vill eller kommer han att ta. Något som kan kännas tryggt för oss som gillar när uttrycket kräver ett rejält skrik, om inte alltid så på väl valda ställen. Aaron menar att det är låten snarare än han själv som bestämmer.
– Jag hör möjligheterna i huvudet och försöker låta låten avgöra vilket som är mest passande.

Arbetet med Wavering Radiant har varit annorlunda än de tidigare, mestadels tack vare att bandet inte har behövt stressa i studion. Materialet var redan färdigskrivet när bandet gick in i studion tillsammans med producenten Joe Barresi och det gjorde att bandet kunde återvända och förbättra delar av låtarna på ett sätt som man inte har haft möjlighet till tidigare. Eftersom tiden i studion inte behövde användas till att skriva färdigt materialet kunde bandet dessutom spela tillsammans mer än någonsin tidigare och Aaron tror att det är något som också hörs på skivan.
– Den här gången kunde vi förfina det som hade passerat som bra nog på de tidigare albumen och det har gjort att vi kan känna oss nöjda på ett annat sätt, säger Aaron Turner.
– Det hade kunnat gå till en punkt när vi hade blivit kliniska, men vi drog det aldrig så långt.
Resultatet är något som Turner benämner som ett steg i utvecklingen av Isis.
– Man hör mycket av Isis, men även en del nytt.

Vart framtiden kommer att föra Aaron Turner och hans band vill han inte spekulera i. Men troligen lär man inte stanna kvar på samma plats alltför länge. Det har åtminstone inte Aaron själv gjort. 2003 gick flyttlasset från Boston till Los Angeles och nu har det återigen gått. Denna gång till Seattle i norra USA.
– Det negativa med att bo i Los Angeles övervägde det positiva. Jag hade upplevt allt jag behövde där, säger han och utvecklar sitt beslut.
– Jag ville inte bo i en stad som har samma väder året om längre. När jag växte upp hade jag alltid nära till skogen och det kanske är det jag känner igen. Även om Seattle också är en storstad är det den känslan jag får här. Egentligen skulle jag vilja flytta ännu längre ut i skogen, säger Aaron Turner.