I kommentarerna på last.fm berättar Tony Dekker hur Pulling on a Line är den låt som förändrats mest från att han presenterat låtidén för bandet. Hur låten gått från att vara en folksång till en ”band-låt”. Sen berättar han samma sak om She Comes to Me in Dreams. Inget av spåren avviker från Great Lake Swimmers sympatiska sound men det är en bra och välbehövlig vändning bandet har tagit när de valt att öka takten och skapa mer högljudande arrangemang. Många av spåren på Lost Channels är fortfarande försiktiga, tysta och drömska men behållningen av albumet är just spår som Pulling on a Line eller Palmistry, albumets inledande självklara spår.

Som vanligt har Great Lake Swimmers valt att spela in sitt album i allt annat än en studio. Tidigare album har spelats in i kyrkor, silos och konserthallar. Traditionen trogna har de nu med hjälp av fotografen och historikern Ian Coristine utforskat ö-landskapet Thousand Island mellan Toronto och Montreal. Inspelningar har gjorts i slott och konstcenter. Ett arbetssätt som kan kännas sökt och omständligt men samtidigt tror jag att det är just på det sättet som Great Lake Swimmers umgås och jobbar fram sin musik. Genom att lägga fokus på att hitta den perfekta inspelningsplatsen blir skapandet i övrigt ganska prestigelöst. Och är det något som karaktäriserar Great Lake Swimmers så är det väl just prestigelösheten. Ett i det närmaste hemlighetsfullt band som gör hemlighetsfull musik i gråa pappersomslag och skippar allt vad bandfoton heter. En sångare som pressar tonerna ur höger mungipa utan att röra en min.

Trots att mycket av det där fortfarande finns kvar hos Great Lake Swimmers innehåller Lost Channels en välkommen vändning. Tony Dekker låter fortfarande lika snäll men numera hörs även bandet, vilket skapar en helt annan karaktär på det här albumet än de tidigare.

Great Lake Swimmers Pulling on a Line