Hur skulle jag inte kunna gilla ett album som illustreras med en bild som den här? Supercoola Georgia Anne Muldrow presenterar hela sitt crew och några vänner genom sitt producentalias Ms. One. Elektronisk hiphop som hämtar sin näring ur den allra mest störda rymdfunken från planeten P någonstans i framtiden.

21 låtar och material nog att fylla en cd till bredden blir en mastig bit. Även om Muldrows produktioner aldrig upphör att fascinera mig med sina konsekvent skeva atmosfäriska ljud och lager blir helheten ojämn.

Ett av problemen är att rösterna bakom mikrofonerna inte alltid känns rätt för produktionerna. Att de inte riktigt hänger med i Muldrows ljudvärld.

Bland de för mig nya belantskaperna står Ms. Dezy ut. Först med ett enkelt partyanthem i 80′s Freestyle Shit och direkt därefter en betydligt mer introspektiv Dearest Daddy. Ms. Dezy, ett namn jag kommer att googla och hålla koll på framöver.

Ibland tycker jag att Muldrow är lite för rastlös för låtarnas eget bästa. Som när Black Milk och Big Pooh spottar rim i den knappt två minuter korta 2 MC’s och festen tar slut innan den ens hunnit börja. Vi är inte alltid överens om vilka låtar som håller för mer än två minuter och vilka som inte gör det. Någon gång med resultatet att det istället känns såsigt.

Nu är Muldrows musik knappast något för den som söker snabba kickar, call and response eller klubbgolvsinjektioner. Hennes musik vinner snarare i längden och på upprepad lyssning. För även om omslaget signalerar extrovert galenskap bråkar hon oftare med din hjärna än ditt arsle.