I flera år har Ruste Juxx rappande reppat sitt Brooklyn tillsammans med sina vänner på New Yorks finaste skivbolag, Duck Down. Sean Price från Heltah Skeltah har tagit väl hand om sin protege, och när Ruste Juxx äntligen fick släppa sitt debutalbum förra året stod Sean som exekutiv producent.

De flesta låtarna på Ruste Juxx debutalbum ger en känsla av att det är något man har hört tidigare. Och det har man. Indestructible innehåller ingen ovanlig typ av hiphop, men dock en liten variation. Låtar med intensiva beat i Swizz Beatz-stil och utmärkande refränger (exempelvis Get Up och Duck Down!) blandas med mörkare boom bap där verserna är i fokus (typ Homicide Niggas). Lite reagge dyker upp på Machine Gun Skunk också, när Jahdan delar med sig av sina rastafarivibbar.

Ruste Juxx är i sann Duck Down-anda en duktig emcee, och hans rap på Morgue Truck är perfekt. Hooken är fylld av hårda stavelser och kaxiga ord, och verserna är snabba och flyter på fantastiskt fint. Beatet är dock inte speciellt originellt. Det är hårt, lite dramatiskt och uppbyggt enligt manualen till ett typiskt gangstabeat. Därmed inte sagt att beatet är dåligt. Det är helt okej, och Morgue Truck är en av de bästa låtarna på albumet. Ruste Juxx behöver inte ett starkt beat för att nå en hög nivå.

Efterföljande Let Me In är något helt annat. Det är lite party, lite glassigt. Textraderna handlar inte om vad man måste göra för att överleva in the hood, utan snarare om hur gottigt det är att kunna sprida pengar omkring sig utan att få huvudbry. Det lättsamma fortsätter sedan på jazziga och melodiska Pimpin’ Ya Wife där Ruste än en gång får på ett bra flow. Ruste Juxx är seriös med sin musik, och rappar med känsla och engagemang.

Love Is Worth Waiting For är inte så cheesy som man kan tro, men den är mysigt upplyftande och den souligaste av alla låtar på albumet. Skön sampling, och ett mjukt beat. Ruste Juxx har en hård röst men han lyckas ändå med att låta mer sympatisk än arg när det behövs. Blaze My Fire, en låt tillägnad hans avlidne syster Blaze, som själv var rappare och som är med på introspåret samt en interlude på albumet, berör också. Hooken ger lite hjärtesmärta och Ruste Juxx berättar om och beskriver sin syster på ett kärleksfullt sätt, samtidigt som man kan höra hur rasande han är över att hans syster miste sitt liv.

Indestructible har inget nytt att ge rent stilmässigt, men jag gillar verkligen när en rappare kan ta världens vanligaste beat och ändå lysa starkt. Ruste Juxx lyckas med det på många gånger om på sitt debutalbum, och jag kan inte vänta på att få höra fler album från Brooklyn-rapparen. Vem vet vad han kan dra till med om han får välja bland beats från världens bästa hiphopproducenter.