Det Amanda Diva tillför hiphopen är äkta och respektabel kreativitet, med stora inslag av politik och rättvisa. Istället för att överanvända kommersiella medel såsom rymdskeppsbeat, autoune och sex/våld/knark-anspelningar som så många andra gör, ger Amanda Diva oss en fet streetkänsla, med tydliga old school-influenser. Det är fräscht.

Amanda Diva växte upp i Los Angeles, men är nu bosatt i New York och det känns som att det är där hon hör hemma. Hon är hiphop personifierad, och har lovat att ta kvinnlig rap till högre höjder än den någonsin varit på tidigare. Musiken är det hon satsar mest på, men ett besök på hennes MySpace för att spana in hennes konstverk och egen designade tröjor och väskor är värt att göra. YouTubeserien DivaSpeakTV, där Diva tar upp alla möjliga ämnen, de flesta är hiphoprelaterade, är också kul att se. Med en bakgrund som journalist och radiopratare vet hon hur man underhåller.

Hennes nya EP Spandex, Rhymes & Soul är mycket bra, men visar inte riktigt vilken bredd den här bruden har när det gäller musik. Amanda Diva gör njutbar och renande musik, och blandar friskt med soulsång, rap och funkig R&B. Men precis som jag önskar att hon hade fått lägga en vers på sin kompis Q-Tips Manwoomanboogie, där hon bara fick sjunga hook, önskar jag att hon skulle rappa lite mer på sin nya EP.

Amanda Diva är ingen extraordinär rappare, men hon är definitivt bra och hennes styrka ligger i att hon vet hur hon ska använda sin rap. Och när hon gör det så imponerar hon genom att variera från monoton till vass till skojfrisk rap.

Över den sköna basgången på mosiga Dusk Till Dawn får hon på ett djupt avslappnat flow, och låter samtidigt skönt kaxig på rösten. Efterföljande Rebels är den starkaste låten på EP:n, på alla sätt och vis. Texten är skarp, rappen är felfri, hooken är snygg och beatet ger fantastiska vibbar av New Yorks gulddagar. Poppiga Colorbling, med allt dunk i beatet, och ryckiga Get It Right är också två av skivans höjdpunkter. Amanda Diva som bäst.

Spandex, Rhymes & Soul har en otroligt skön profil, med sitt softa tempo och genuina sound, men det blir lite väl grötigt ibland. Amanda Diva har dock inte bara rap-skills, utan en bra sångröst också. I den melodiska gröten finns en del fina bitar. Little Things flyter på fantastiskt fint, och är trots avsaknaden av rap en av mina favoritlåtar av på EP:n. När Diva växlar mellan speedad rap, utdragen sång och lite random mumlande på It Ain’t Real känner jag också den där renande kraften. Det går inte att inte digga den här bruden.

Däremot blir jag nästan lite uttråkad av Heart Strings och Supasonic Supanova, men det är brister som jag lägger åt sidan istället för att irritera mig på. Spandex, Rhymes & Soul vinner lite extra på att gratis är gott. Amanda Diva vinner på allt hon gör. Hon är så jävulskt cool.