Recension
- Nevadaflickan (album, cd) PATS
- 2009
- Bonjour Recordings/Bonnier Amigo
Dramatik och Stesolid – igen
Lyssna
Etiketter
PATS är ännu ett BMI-tunt och kokssuktande band från Göteborg, ömt omhuldade av Jerry Boman, liksom alla andra musiker som vandrat de mörka korridorerna på gymnasiets musiklinje. Men jag håller delvis med Boman. Banden är oftast dagsländor, så man kan aldrig få för många av dem.
All göteborgspop handlar i någon mån om staden. PATS är inget undantag. Redan i medföljande presentationspapper görs det klart att målet med hela inspelningen var â€att göra något som kändes enkelt, vackert och romantiskt istället för att enbart fokusera på vår stads trasiga sidor, förhållanden och eländenâ€. Skivtiteln förklaras luddigt med att blicken riktats mot en ny västkust, den amerikanska, och sedan över statsgränsen till Nevada. Hur detta är tänkt att avspeglas i musiken, förutom i låtnamn som Lake Tahoe och Alaskasömnen, vet jag inte. Jag tycker att det låter mer Magasinsgatan, Eklandagatan, Västra Frölunda och Cruel Town än någonsin.
Och det är just det. Uttrycken känns lånade och de vackra schablonerna om eskapism, ångest och båtar stannar mestadels vid att vara just schabloner. De får inget eget liv, fylls inte med nya och självständiga betydelser, utan blir ett referat av Håkan Hellström och Hästpojken. Liksom hos dessa är sången lidelsefull, ibland också ett lidande, över tjusiga melodier du tror du hört förr. Jämförelsen är oundviklig. Spill ingen tår för mig, sjunger Patrick Jensen, och jag vill genast lyssna på Jag var bara inte gjord för dessa dar.
Att Nevadaflickan mest är ett sammelsurium av olika lokalpatriotiska hjältar betyder inte att avsikterna inte är ärliga. Trots klyschornas fall tycks skildringar av både längtan och vånda vara uppriktigt menade, framförda utan större åthävor. I sina ljusaste stunder lyckas PATS prestera förnämlig musik. Allt som fanns är ett mönstergillt, fint popstycke om drömmar och ett givet singelval. Sanningen och ångesten är det ogenerade namnet på lika delar smärtsam barndom och sviktande självförtroende.
Varenda en av dom som vill ha mig, är psychon och idioter. Allmängiltigheten gör igenkänningsfaktorn. En rad att lägga på minnet, liksom ingenting någonsin, kan göra nåt åt någonting. Ljuv svärta, istället för den påstådda hoppfullheten. Gott så.
Nu till svaret på den stora frågan. Ja, de är värda ett besök på Jazzhuset, i synnerhet om du ändå ska ut och dricka öl och glo på dansanta tonåringar. Jag har inte hört något om att de ska spela där, men det är lika självklart som ordet â€iskall†i en Kent-låt att det kommer att hända.
Publicerad: 2009-02-04 00:00 / Uppdaterad: 2009-02-04 08:22
25 kommentarer
Är du praktikant här på dagens skiva eller sanar du bara kunskap inom ämnet musik? Har hört några låtar från albumet och att dra jämförelser med Håkan är så jävla löjligt! Alldeles för enkelt, göteborg, lidelsefull sång och romantiska texter måste bli Håkan eller vad är det du syftar på?
Musikmässigt skulle jag snarare dra jämförelser med Arcade Fire men att du inte ens vet vilka de är skulle inte förvåna mig för visst är det egentligen så att du egentligen tycker om r’n'b mer? Det skulle ju vara din enda ursäkt efter en sådan här idiotisk och fullkomligt urusel recension!
Ok om du inte gillar det, det gör jag men att skriva utan någon kunskap är korkat. Lika korkat som om jag skulle försöka mig på att skriva om Rhianna!
#
Hihi. Pop är politik. Varje gång.
Arcade Fire – ojoj, jag skulle säga ljusår ifrån.
Nej, jag tycker inte om R&B mer. Jag tycker om R&B också. Det är två olika saker. Man får gilla olika saker, samtidigt.
Vadå inte gillar det? En femma är väl inte fy skam?
#
P-S kanske skulle bjuda på en egen recension, han verkar verkligen kunna sin musik. Skönt att försöka läxa upp med sandlåde-retorik. Är du tolv eller? pucko.
#
Gah! P-S Larsen tillhör den kategori människor som borde krävts på levnadskörkort innan denne lämnade sin mors livmoder. ”Buhu, du gillar inte samma musik som mig. Du fattar ju INGENTING!” Har vi hört den förut eller..?
#
Förstår du då Rumpelstilteskin?
#
BMI-tunt och kokssuktande band är ju annars ganska mogen analys av…vadå, göteborgsmusiker?
#
Är du medveten om att Sinding-Larsen är ett dubbelnamn och inte Per-Sinding? Är du praktikant här på kommentatorsplats?
#
Att raljera över P-S Larsens fantastiskt roliga Arcade Fire-referens ligger så nära till hands att det inte låter sig göras. Det blir bara skott mot öppet mål, sno godis från småungar och ett state of the obvious. Men jag har fnissat hela eftermiddagen.
Den enda förklaring jag kan se till det storartat komiska utspelet är att någon, genom den uppenbara skymfen i att bli tagen i försvar av en imbecill, på ett subtilt sätt försöker besudla bandets renommé. Och detta har också denne någon, dessvärre, lyckats lite med.
#
Alexandra: Vad finns det att förstå? Musik är musik och hatare är hatare. Visst, den här musiken tilltalar inte mig heller men att raljera som en förståndshandikappad besserwisser på grund av en annan persons högst subjektiva uppfattning av ev viss musik… ja, det är bara sorgligt.
#
Jag älskar människor som lägger ner tid på att hata folk på nätet, vad heter ni på flashback?
Jävla töntar!
precis som jag…fan.
#
Jerry tackar för uppmärksammeheten och bugar sött.
#
Hannes: Ja, lite raljant över en viss musikstil och dess typiska attribut är det ju. Jag menar, ”pulver hjälpte mig verkligen” och ”vi förtjänar nog ändå och få köpa lite koks o så”, som referensbanden sjunger. Det har ingenting att göra med de enskilda personerna i bandet.
#
Företrädare för PATS har kontaktat dagensskiva.com och begärt att vi ska ta bort eller skriva om den här recensionen för vad de själva beskriver som personliga påhopp.
Det kommer vi inte göra.
#
Hehe!! Fight the Power Kal! Låt inte Göteburgarna ta makten!
#
Vart var personpåhoppet då? Kanske lite lågt betyg i förhållande till texten som verkar rätt positiv överlag, men det är ju inte så taskigt.
#
Tror det finns en beef någonstans…
#
Jag ser inget personligt påhopp. En bra recension.
#
Visst har vi hört liknande musik förr… Men, är det inte så med var enda ny artist? Personligen stör det mig inte att Pats musik liknar ”vad man nu vill referera till”. Så länge det finns en bra och egen ny prägel så tycker jag att vi kan lämna ”det här liknar…diskussionen” och njuta av musiken ist!
#
Fantastiskt roligt att bandet har klagat, vilken självdistans! De borde ägna sig åt att enbart spela låtarna för sina respektive partners och föräldrar istället; ”åh, så d u k t i g a ni är!”.
Eller kanske så här: En egenförfattad recension tillsammans med pressreleasen. Plus en låda t-shirts som grädde på moset. Dagensskiva-redaktionen måste ju ha något att bära på fritiden.
#
Grym recension Agnes! Kul att de väcks så mycket känslor kring en recension, känns som om de vore på liv och död, lätta upp lite. Snälla. Längtar tills det blir vår och Agnes strosar runt på Göteborgs gator iklädd den där t-shirten hon borde få av bandet nynnandes på GBG pop. Snälla vår kom fort.
#
Sorgligt!!!
Smaken är delad som baken! Det måste finnas någon gräns för vad man slänger ur sig. Tänk först och prata sen,oavsett om man är för eller emot. Håll med om att musik skapar känslor? oavsett om de är bra eller dåliga. Är det inte det musik handlar om? En duktig recensent måste ha så mycket kunskap att de skiljer på sina personliga tragedier och musik kunskap. Det låter ju som om du Agnes skulle ha någon personlig relation och agg till PATS! I sådana fall måste man lägga det åt sidan innan man är mogen att sätta sig ner och recensera. Jag personligen! tycker att detta band har skapat en vacker skiva som ger eftertänksamhet.För att vara i början av sin karriär har de lyckats väldigt bra! Med tanke på all skit som släpps i dag. De räcker ju att man kan vrida på knappar och slå på kastruller nu för tiden, vipps så kallar man sig musiker. Nä… Detta band kan spela instrument och det kräver musikteori mm. Även Mick Jagger var barn i början! så vänta du bara tills PATS har vuxit upp!
#
Johansson: Jag tycker att jag redan poängterat detta, men jag kan göra det igen: det finns inte några personliga tragedier eller agg bakom min recension av Nevadaflickan. Det som kan betraktas som ”påhopp” är måhända ett dumt raljerande, men fortfarande ett raljerande, över en stad och en genre, inte personer.
#
Tycker hela den här grejen med att de liknar andra göteborgspopare som tex håkan är urlöjlig. De liknar Håkan, so what, de har suttit sin prägel på det hela och skapar vacker musik, och då skiter jag fullständigt i om det liknar något annat band.
Samtidigt är det väl inte underligt att de har göteborgs-popsoundet, de är därifrån, och har säkerligen hört håkan och alla de andra miljoner göteborgs-banden i samma genre ett x antal gånger. Underligt att de blir influerade av det.
Dessutom kan jag tycka att det finns sämre referenser än håkan.
#
Bra platta, stundtals ok recension och gissningsvis inte lika stora muskler på Kal Ströms överarmar i verkligheten som i cyberspace.
#
Trevligt trevligt.. Men ändå: Bort mot solen och Devotchkas till the end of time, någon?
#
Kommentera eller pinga (trackback).