Något som dessutom bekräftas av hans samarbete med schweiziska trumpetaren Erik Truffaz som precis släppts, Mexico (Avec Murcof).

Där är det Erik Truffaz som styr över kompositionen, men ljudbilden låter strängt av Murcofs tonbild. Eriks blå toner från trumpeten lyfter musiken till ett helt annat plan. För Murcofs räkning låter det nästan som han går tillbaka till Martes/Utopia men tillsammans befruktar de den tidens stämningarna till något som känns nytt igen.

Erik hittade Murcof under en turné i Mexiko där någon i turnésällskapet spelade Murcofs musik i turnébussen. Väl hemma i Europa igen testade Erik att improvisera över musiken, något han gillade så mycket att han tog kontakt med Murcof för att få till ett samarbete. Det spelade ingenting tillsammans egentligen, utan skrev, spelade in och skickade till varandra. Mottagaren tog emot och svarade på samma sätt och resultatet blev Mexico (Avec Murcof).

Kanske hörs avståndet lite för mycket i musiken. De är två separata delar som möter varandra respektfullt på mitten, men den riktiga assimilationen av två virvlande musikaliska krafter blir aldrig riktigt av. Men det är både på gott och ont. För kylan i avståndet är också oemotståndligt vacker.