Recension
- En sång för Kent (album, cd) Maria Hörnelius, Bernt Andersson och Kjell Jansson
- 2008
- Eld Records
Poesi i de utsattas väntrum
I tider när underhålling anses opolitisk och där politik inte anses kunna underhålla, är det skönt att lyssna på Kent Anderssons texter. Kent Andersson var inte bara folkkär skådespelare och dramatiker. Han var både poet och musiker.
Nu gör kollegan, vännen och den gamla proggaren Maria Hörnelius (tillsammans med Bernt Andersson och Kjell Jansson) en skiva med äldre alster från 60-talet och nyare låtar från revyuppsättningarna på Teater Aftonstjärnan i Göteborg.
Själv minns jag Kent Andersson från Hedebyborna. Lätt försupen och orakad gisk han rakt in i mitt hjärta. Inte läste jag poesin eller tog till mig musiken. Därför kan jag, och kanske min generation, vara glad för En sång för Kent. För här får vi en samling melodier och texter som spänner över den andra hälften av 1900-talet. Visor om människor i samhällets utkant, barn utan rätten att vara barn och stoltheten i att vara människa bland andra. Balladen om Brödupproret är fantastisk. Melankolisk, dränkt i Medelhavets sälta och besjälad av variténs värme för oss små.
En sång för Kent fångar det obändiga och kärleksfulla mer än det ilskna och upproriska. Trots det saknas den gedigna inlevelse som de här låtarna förmodligen får live. Det här är musiker som levt på scen, och var närvaro inte riktigt kommer till sin rätt i mina högtalare.
En sång för Kent är en bra följeslagare för oss som lever i Reinfeldts halvtid. Visor som både värmer och oroar. Visor som tröstar och sticker till. Visor som sparkar på makten, men som smeker människan. Varité och livets teater.
Publicerad: 2008-09-14 00:00 / Uppdaterad: 2008-09-12 11:05
8 kommentarer
Passar nog bra vid nästa gatstenskastar-party.
#
Intressant! Skall kollas upp.
#
När proggare blir gamla skall dom tydligen utsätta efterföljande generationer för sånt här. Det här kan bli en våg av vänstertokerier från 70talet som sköljer över oss nu när 68generasionen skall dansa en sista gång.
#
Hm, proggare. Är det sådant folk som lever på bidrag, kedjeröker, vardagssuper, har en oerhörd vana att slagga hos ”polare” och ändå klagar på allt det finns att klaga på?
#
Alltid rött alltid rätt!
#
Mr L:
Nej, hälsa Pol Pot.
Erik: Du missade knarket.
#
Trots att vi marsianer inte kan känna oss förorättade, så plågas vi av en faktiskt fysisk smärta när vi utsätts för oinformerade individer och deras uttalade okunskap. Det är av den anledningen som våra marsianska forskare har konstruerat en ”förolämpning” som opererar på samma sätt som tidigare framtagna retoriska ”sned-knull”, tämligen ytliga iakttagelser vars förhatliga byggnad vilar på en grund av argumentationsfel. Hämnd är en av de mest framstående egenskaperna i marsiansk ”kultur.”
”Hm, småputtriga lagomsvenskar. Är det sådant folk som lever på en hyfsad lön, använder nikotinplåster, lördagssuper, har en oerhörd vana att samla på sig tillräckligt obskyra intressen för att imponera på sina småputtriga lagompolare och ändå inbilla sig att de är in the know, samt attraktiva?”
Vi marsianer är fascister, och hatar allt som är tryggt och omarsianskt. Det är därför vi är ett sådant avancerat släkte, vi bor till exempel under marken, och den enda kosmetiska forskning vi någonsin ägnat oss åt är penisförstoring, som ni skulle kalla det. Den folkgrupp som ni väljer att benämna som ”proggare” är en mycket värdefull grupp för oss, i steriliserade miljöer har våra forskare haft stor användning för ”proggarna” som livs levande bakterieodlingar, och deras snarlika sätt gör dem till en optimal population vad gäller statistiska undersökningar, en för övrigt oduglig metod. Lagomsvenskar (MarsianX7, M. (00P23). Terms of the modern martian. Journal of martian ship, vol. 78:2, pg. 790.) däremot, har vi ingen som helst användning för. Kasta inte sten/block i glashus.
#
[...] Maria Hörnelius, Bernt Andersson och Kjell Jansson En sång för Kent [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).