Tompa Lindberg.

Foto: SOFIA QVARNSTRÖM

– Det här är vår sista låt i Malmö någonsin.

Med de orden satte Tomas Lindberg, sångare i legendariska At the Gates, fingret på stundens allvar på det utsålda Kulturbolaget i Malmö i går. Spelningen var den första av de fem avskedsspelningar som bandet genomför de närmaste dagarna, med ett definitivt slut på Trädgår’n i hemstaden Göteborg på måndag.

Hur spelningen var? Helt fantastisk, något som även det är helt fantastiskt.

Det hade ju kunnat gå över styr fullständigt nämligen. Det har ju inträffat. Att alla hårt uppskruvade förväntningar skulle få det att rinna över. Jag har aldrig tidigare haft förmånen att få se At the Gates live, och kommer aldrig få den igen. Bandet är dessutom ett av mina absoluta favoriter. Eller för att utveckla det ytterligare: jag håller bandet svanesång Slaughter of the Soul som en av världshistoriens bästa skivor, med valda delar av det övriga materialet tätt efter.

Det var också nämnda Slaughter of the Soul som stod i centrum på Kulturbolaget, av självklara skäl. Skivan är en modern klassiker som lämnat ett enormt arv efter sig.

Men det fanns fler orosmoln än de ovan nämnda. Hur reder bandet ut det? De splittrades ändå för 12 år sedan. Och hur kommer ljudet att vara? Fler konserter än en har ju fått sig en rejäl törn rent kvalitetsmässigt av ett förkastligt dåligt ljud. Frågetecknen rätades dock ut; ljudet var klockrent och så också bandet.

Tompa Lindberg.

Foto: SOFIA QVARNSTRÖM

Och då förstår nog de flesta att det inte finns många hinder i vägen för en fulländad spelning. Med den inledande kvartetten Slaughter of the soul, Cold, Terminal Spirit Disease och min egen personliga favorit Under a Serpent Sun hade At the Gates redan lagt grunden för stordåd och det var något man byggde vidare på.

Materialet varvades från samtliga släpp och framförandet var så in i helvete tajt att det bara är att buga. Tompas röst höll förvånansvärt bra den också och allt, jag säger allt, var banne mig perfekt.

Vilken den sista At the Gates-låten i Malmö var? En snortajt och pisksnärtssnabb Blinded by Fear så klart.

En kväll att minnas. Länge. Och en av de bästa spelningar jag har varit på.