At the Gates debutalbum från 1992 kan upplevas som en smått udda sak. Eller, nej, det är en udda sak. Punkt slut. Den spretar betänkligt i uppbyggnaden, produktionen är matt och du får leva med envisa instick av en fiol. Dödsmetall och fioler är inte som ler och långhalm direkt. Men, det är trots allt en sjuhelsikes platta och ovanstående tveksamheter gör sitt sett till helheten.

Jag vill inte ta ordet progressivt i min mun när jag lyssnar på The Red in the Sky Is Ours, men experimentellt går lättare. Den är snudd på barnsligt naiv ibland och mallen för skapandet verkar ha varit att göra något som ingen annan har gjort.

Det är verkligen ingen rak väg mellan öppningsspåret The Red in the Sky Is Ours/The Season to Come och det avslutande spåret City of Screaming Statues. Det bjuds på tvära omställningar och emellanåt är de snubblande nära att lägga krokben för sig själva. Som i Through Gardens of Grief, där det piskas upp ett snabbt och trevligt tempo för att sedan störtdyka ner i en moloken och tempofattig fiol.

Nog tjatat om fioler. Gillar du death metal, så gillar du gitarrer. At the Gates signum är och förblir gitarrerna. The Red in the Sky Is Ours är givetvis inget undantag, även om det här albumet skiljer sig jämfört med de senare släppen. Det är ett avigt och snårigt gitarrspel som når sin klimax på Windows. Faktum är att At the Gates aldrig är bättre än på nyss nämnda låt. Sanslöst bra helt enkelt.

Med ett mästerligt trumspelande, laddade gitarrer och en trevlig bas (tror jag, den hörs tyvärr alltför dåligt i den matta produktionen), så är den sista pusselbiten Tomas Lindbergs sång. Han gastar, väser och spottar frustrerat och om man ska vara ärlig så är det inte alltid så stabilt. Det snubblas på orden och texternas uppbyggnad passar inte med riffen alla gånger. Nästan som om sången är lite påtvingad vissa partier. Det som räddar allting är dock röstens karaktär. Den passar obehagligt bra med resten av skivans spretiga uppbyggnad och ackompanjerar den skitiga och nakna dödsmetallen väl.

The Red in the Sky Is Ours är ingen lätt resa, men desto mindre en du måste göra.