Terminal Spirit Disease har alltid framstått som något av en besynnerlig skiva för mig. Inte rent kvalitetsmässigt, men väl till sitt format. Med endast ett halvt dussin nyskrivna låtar, varav en är ett akustiskt mellanspel, och ett knippe livelåtar framstår den definitivt inte som den fullängdare som alla diskografier gör gällande att den ska vara.

Samtidigt innehåller den tillräckligt med bra material för att gälla som just fullängdare, gott och väl.

Ändå är den något av en parentes. Alf Svensson hade lämnat bandet och Martin Larsson hade ersatt vid det här laget. Borta var de mer intrikata låtstrukturer som Svenssons medverkan gav At the Gates på de tidigare alstren och vad vi får på Terminal Spirit Disease är embryot till vad som skulle komma att bli… tja, The Haunted?

Den inledande The Swarm har alltid fascinerat mig, med sin ömsinta cello som övergår i en melodisk gitarrslinga, men jag tycker nog alla nya låtar på Terminal Spirit Disease håller god klass. Det är rakare, mer thrash-orienterad metal som bjuds och Anders Björler fick härja i princip fritt på riffronten inbillar jag mig.

Lite skev känns den trots allt, såväl ljudmässigt som låtmässigt, och den kommer i min bok alltid att gälla som en försmak för vad som kom att fulländas på det påföljande mästerverket Slaughter of the Soul.