Recension
- Bite the Bullet (album, cd) Bullet
- 2008
- Black Lodge/Sound pollution
Något mer spännande än skåpmat
Bonusinformation
Bite the Bullet släpps den 5 september.
Externa länkar
- Myspace
- Bullet på Myspace.
Etiketter
Somliga musikaliska detaljer kan verkligen växa efter några lyssningar. Första gången jag lyssnade på Bullet fann jag vokalisten Dag ”Hell” Hofers röstläge otroligt irriterande. De målbrottgnälliga falsettskriken påminde mest om någon slags Jack Black-parodi på Rob Halford men allteftersom skivan rullade vande jag mig hyfsat och nu tycker jag stundvis nästan att det ger musiken en charmig särprägel.
För övrigt finns det något väldigt Jack Black-igt över några killar som är trötta på att det inte görs någon äkta hårdrock längre och känner sig kallade till den pretentiösa missionen att sätta ihop det ultimata hårdrocksbandet.
Så var nämligen fallet med Växjökillarna i Bullet när de bildades 2001 och släppte fullängdaren Heading for the top fem år senare. Skivan blev väldigt rosad av kritiker och lyssnare och när Bruce Dickinson spelade bandets låt Turn it up loud i sitt radioprogram och sade att “Om man saknar AC/DC finns alltid Bullet” var de förmodligen ganska nöjda.
Och visst, Bullet har samma rivighet i riffuppbyggnaderna och samma energi som sina australienska förebilder. Det är hårdrock enligt välkänt recept, ett recept som uppenbarligen aldrig slutar gå hem hos massorna.
Jag tycker att det känns lite tamt stundvis. För hur många snygga Dio-snarlika refränger man snickrar i hop hörs förlagorna så tydligt i musikens fundament att den aldrig överraskar mig tillräckligt för att funka annat som seminostalgisk förfestmusik. Typ.
Hursomhelst är det ett välgjort hantverk med potential att avancera ut i världen ytterligare.
Publicerad: 2008-08-15 00:00 / Uppdaterad: 2008-08-15 11:13
5 kommentarer
En Bullet-recension var oväntat! Tack för den. Har inte hört nya plattan än, men tvivlar inte på att de levererar igen.
#
Bullet! Jävla i min lilla snusdosa!
#
Som om en återförening utav class of 82′ med UDO, Tipton, Angus och Steve Dawson ställt sig framför Nicko McBrain idag. På med hårbanden, kortbyxorna, skinnvästen och mocka-bootsen och sen bara kört som om tiden stått still.
Riffigt och melodiöst, handklapp och falsett, en alldeles underbar heavy metal från metallens hjärta..eehh..småland..
#
Biff Byford?
#
Hörde en låt på radion och köpte nya och förra skivan på en gång så jävla bra.För en som va med på 80-talet är detta öronorgasm!
#
Kommentera eller pinga (trackback).