Recension
- Saints of Los Angeles (album, cd) Mötley Crüe
- 2008
- Eleven Seven Music/Bonnier Amigo
Neogamla pärlor
Etiketter
Det är mycket möjligt att den plötsliga hajpen av Mötley Crüe beror på utgivningen av de fabulösa memoarerna The Dirt. Eller så kommer den bara som en bieffekt av den pånyttfödda sleazetrenden och det stora nya intresse för hårdrock som infiltrerat musikvärlden de senaste åren.
Men faktum är att de dekadent levande och kokaintärda Mötley-herrarna fortfarande har en del kreativa kvalitéer. Det har diskuterats huruvida Vince Neils röst har blivit oanvändbar av de många missbruksåren, men jag tycker fortfarande den har en särpräglad sleaze-emfas.
Låtmaterialet på Saints of Los Angeles är något av det starkaste jag hört på en skiva det här året. Mellan de obekymrat sleazistinna riffmattorna finns en varm lyckokänsla över att ha överlevt ett alldeles för utsvävande rockstjärneliv. Hookande refränger och otroligt sköna melodislingor skapar en mäktig rock’n'roll-kombination.
Visst kan man irritera sig på exceptionellt korkade låttexter; Mutherfucker of the Year, eh? men det rörande snygga introt på The Animal in Me förlåter allt. Det är inte tanklös rock’n'roll. Trots känslan av återanvändning och neogammalt material känns det inte urtvättat.
Ett måste i årets skivskörd!
Publicerad: 2008-07-09 00:00 / Uppdaterad: 2008-07-09 12:26
12 kommentarer
Världshistoriens mest töntiga band?
#
Vad är det för hype vi pratar om?
#
Les: “Blabbermouth”
#
Sååå trist. Ohört.
#
Haha, vilken hype? Vilken värld lever du i egentligen?
#
Nästan lika dåliga som Hardcore superstar.
#
Kan vara ett av världens sämsta band! Jag gav dem ett försök efter att ha läst the dirt (som var helt ok men inte mer) men allt sög rejält. Det sänkte faktiskt bokupplevelsen också.
#
Still goin xtremlystrong! Skivan påminner om Girls x3 samt New tattoo, fuckin grejt!
#
Man önskar att dom sniffat, injecerat och druckit mer och dött så vi sluppit detta.
#
Det här e en grym skiva… så e det bara.
#
Den plötsliga “hypen” beror på The Dirt? Är du medveten om att den kom ut för sex år sen?
Och det “rörande snygga” introt till The animal in me? Man kan tro att det är Takida som gjort låten. Inte direkt den nya “Home sweet home” eller “You´re all I need”.
Skivan är ok, men knappast en åtta. Förstår mig dock inte på folket som påstår att det gamla materialet är dåligt. Har ni lyssnat på de tidiga skivorna?
#
Två första var bra, sen vart det mög.
#
Kommentera eller pinga (trackback).