Än en gång visar sig Refuseds inflytande på hardcorescenens fortlevnad. Framförallt musiken combon framförde på The shape of punk to come, hardcore de gjorde till sin egen genom att gå utanför ramarna och blanda in, för genren, främmande element. De elektroniska landskap Refused lade sig till med har anammats av många efterföljare och nämnda skiva ses som en milstolpe och hyllas av många artister, däribland Duff McKagan och Jay Bentley från Bad Religion.

Denna Trondheimkvartett stämmer in i hyllningssången och låter ibland mer som Refused än Refused själva. Vad som gör att detta inte blir en blek kopia är dels att det är oerhört kompetent framfört och görs med en sådan frenesi att inte ens Dennis Lyxzén skulle hänga med i svängarna längre och dels att influenserna inte bara begränsas till Umeås hardcorepluton. Jag hör The Blood Brothers runt Burn Piano Island burn, The Locust och At The Drive-Ins In casino out paketerade i detta kaos till EP, vars fullständiga namn är Sexy sexy gunshot wound. Alla alldeles utmärkta skivor och band. Att det sedan är ett norskt band som ligger bakom detta är anmärkningsvärt och jag antar att de, tillsammans med kompisarna i Haust, tar över stafettpinnen från The Spectacle.

I plattans höjdpunkt Smash the crystal larynx! vågar bandet ta musiken på en berg-och-dalbana mellan högt och lågt där högt betyder ett kaos utan dess like för att avsluta låten lågt med ett känslosamt mantra som upprepas:
- Let’s tear this room apart, come see the other side.
Vansinnigt bra och övergången till efterföljande Vulture culture, ett åttaminuters droneaktigt spår, känns klockren.

De uppenbara influenserna till trots är detta ett band för framtiden. Kan de bara finslipa sin egen stil ytterligare kommer betyget bli högre i framtiden, var så säkra. Det enerverande klicket i bastrumman kan väl dessutom skippas till nästa gång låtar ska sättas på pränt, okej?