Världens bästa låt börjar med några sorgsna toner på piano. Efter tjugo sekunder tar sångaren ton och med svärta i rösten sjunger tjugoåttaåringen om maskinen han använder för att känna att han lever, en Chevrolet från 1969. Tillsammans med partnern Sonny tar sångaren sitt gatumonster från stad till stad för att tävla om pengar. Och något mycket svårare att vinna.

We shut ‘em up and then we shut ‘em down

Egentligen är hela grejen sjukt banal. Men samtidigt bråddjupt smärtsam och vacker. Jag ska se Bruce Springsteen och E Street Band fyra gånger på en vecka i sommar, bara för att öka mina chanser att få höra den här låten live. På fem försök hittills har jag inte lyckats.

Racing in the street är för mig den allra vackraste sammanfattningen av människans sårbarhet. Insikten om att du inte kan vara ung för evigt. En sång som andas lika mycket uppgivenhet som revansch. En kamp mot stelheten. En kamp som inte går att vinna.

Some guys they just give up living
And start dying little by little, piece by piece
Some guys come home from work and wash up
And go racin’ in the street

Låten finns på albumet Darkness on the edge of town. Uppföljaren till Born to run, som spelades in av en frustrerad Springsteen fast i kontraktskrångel. Långsamt och sårbart skrider låten fram. Pianomelodin står i centrum, inbäddad av hammondorgel och finstämt komp av E Street Band. Springsteen sjunger kraftfullt och ärrat och ju längre låten lider desto hårdare blir verkligheten.

I met her on the strip three years ago
In a Camaro with this dude from L.A.
I blew that Camaro off my back and drove that little girl away
But now there’s wrinkles around my baby’s eyes
And she cries herself to sleep at night
When I come home the house is dark
She sighs ”Baby did you make it all right”

Låt vara att den hår låten kan vara som ett öppet mål för kritik om gammeldagshanens romantik. Förlegad syn på det mesta och blablabla. Ja, det handlar om primitiva känslor. Det doftar av döende testosteron. Men det är ju liksom hela grejen. Att få saker gör ondare än att naivt och fåfängt köra huvudet i väggen om och om igen för att inte fastna. Att hamna i den ålder där jakten på rening från det egna livet blir allt viktigare.

Min rening heter Racing in the streets. Jag vill inget hellre än att höra den på Ullevi i sommar. Eller på Parken. Eller Valle Hovin. Då kan jag stänga dörren till det förflutna.

She sits on the porch of her daddy’s house
But all her pretty dreams are torn
She stares off alone into the night
With the eyes of one who hates for just being born
For all the shut down strangers and hot rod angels
Rumbling through this promised land
Tonight my baby and me we’re gonna ride to the sea
And wash these sins off our hands

Tonight tonight the highway’s bright
Out of our way mister you best keep
‘Cause summer’s here and the time is right
For goin’ racin’ in the street