Finns det något man längtar mer efter en gråmulen måndagseftermiddag än bombastisk power metal inspirerad av medeltidsmyter? Näpp.

Därför blev jag väldigt sugen när jag läste promoinformationen för Crystallion, som utlovade mäktig power metal inspirerad av Rhapsody, Stratovarius och Sonata Arctica och ”stor musikalisk passion och gamla myter om tempelriddarna”.

Öh, resultatet verkar vara ganska långt från den ursprungliga målsättningen. Ett visserligen mäktigt instrumentalt intro följs av en mjäkig, tandlös Stratovarius-pastisch som inte har tillstymmelse till den tyngd som återfinns hos nämnda band. Sångaren Thomas Strübler tar i av alla krafter för att åstadkomma det där omfångsrika ödesdigra soundet man hittar i exempelvis Timo Kotipeltos stämma, med ett synnerligen tamt slutresultat.

Det 16-delsbaserade staccatospelet är visserligen stundvis nära att föra in musiken i sådana där befriande intensiva Helloweenska faser som man längtar efter. Men för tråkiga melodier i botten och monotont rifftugg frammanar snarare sömnighet än den utlovade känslan av ärofullhet och seger som tempelriddarna säkert kände när de kristnade muslimerna eller vad det nu var de hade för sig.

Skivan lyfter definitivt med kraftfulla The Battle – Higher Than The Sky. Det är tyvärr en kortvarig lättnad innan besvikelsen återträder. Vattnigare power metal får man leta efter.