När jag för första gången hörde några låtar av The Sound of Arrows, eller Arrows som de då hette, någon gång i höstas, föll jag direkt och pladask för den underbara poplyriken. När nu debut-EP:n snart landar i våra hjärtan och butiker är jag inte besviken, men saknar några av de spår jag hörde i höstas. Den som kan måste lyssna på Morbid Popsong, en text- och musikmässigt helt strålande underfundig sak som tyvärr inte finns med här.

Niospårs-EP:n Danger! innehåller, i popmusiken kanske en aning ovanligt, ett Intro och ett Outro. Mellan dessa två aningen kortare konststycken ryms titelspåret, inte mindre än fyra remixar av det, samt två udda låtar. Av det jag totalt hört av bandet sticker singeln Danger! faktiskt ut och jag hade till en början svårt att förstå varför just denna valdes som förstasläpp. Samtidigt är det en lagom kaxig start, lagom medsjungningsbar och inte alltför mainstreamhittig.

Dessutom fungerar den bra att göra remixar på, vilket särskilt visar sig i Cotton Crews version, där låten får ett upphettat sound med syntar och ett dansant beat. Mr Pedro-remixen är en snällare version medan Panache-remixen är brusig och grandios där The Sound of Arrows-soundet känns – kanske för att Stefan Storm, den ena halvan av bandet, också tillhör duon Panache. Ice Cream Shout Version är en gullig, långsam sak och är också den remix som känns längst från originalet, just för sitt stillsamma, avskalade sound med en kvinnlig röst på varannan strof.

De två ”udda” låtarna, A Very Sad Song och Winding Roads skiljer sig från titelspårets poplycka. Den förstnämnda är just vad namnet antyder, och tillika en storslagen ballad med en underbar ljudbild och kanske skivans bästa text där sorgsen, hängiven kärlek förvandlas till bitterhet.

And if I would fall, what would you do?
Now I mean nothing at all to you
I won’t succumb
You know I’m not that dumb

And I’ll fade away, I go to black
I will slip away and then
I counter attack
You know I’m not that dumb

Winding Roads är en söt pianodominerad sång som mot slutet bryter upp i ett ljuvligt mischmasch av instrument, sång och ”aaaa”-ande.

Danger! är en lovande debut. På sätt och vis kan jag tycka att det är synd att så mycket plats ges åt remixar av ett spår, samtidigt som jag tycker att de allra flesta av dem är bra. Jag saknar som sagt var material jag hört tidigare fast inte på skiva, men i längden spelar det mindre roll. Sant är i alla fall att The Sound of Arrows är nästa stora popgrej.